Mitt konstiga liv fortsätter att förvåna och överraska mig. När jag tror att jag sett det mesta så blir jag direkt påmind om att jag har fel.
Igår var en sån knasig dag så att den går till historien. Morgonen sög faktiskt ordentligt, men sen slog eftermiddagen en frivolt och jag åkte från jobbet med ett leende på läpparna.
På kvällen var jag ute på bus. Förutom självmordshoppare, utan själva självmordsdelen då, så fick jag en kväll ute i naturen efter att jag fikat i stan.
På väg hem så står jag vid ett rödljus och får se en Mitsubishi 3000GT svänga ut på vägen framför mig och jag bestämmer mig för att jaga ikapp den?! Väl ikapp så tar jag mig äntligrn tiden att titta i backspegeln och ser där en målad bil som tar upp allt spegelutrymme: Säg hej till polisen!
Jag blinkar och svänger vänster och hoppas så hårt, med tummarna hårt knutna i handen att jag på något lyckosamt sätt ska kunna försvinna osynligt ur polisernas framruta. Poff, puts väck, typ! I nästa sekund när hela insidan av min bil plötsligt lyses upp i ett blått, blinkande sken så inser jag att jag definitivt inte är osynlig och inte heller speciellt laglydig.
Tankarna susar förbi; Hur snabbt körde jag? Hur länge har dom legat bakom mig? Hur kommer mitt framtida liv att se ut utan körkort?
Polismannen tar mitt körkort utan ett ljud och försvinner. Jag funderar på om det är sista gången jag sett det för i år. En sånt litet sött, rosa kort som är så värdefullt!
– Vi är tre poliser som kan vittna för att vi ska ta ditt körkort på plats. Du har kört 130 km/h på en 70-väg, säger en av de tre poliser som står och glor på mig.
Vad svarar man på den?
Jag vet inte hur eller varför men igår kväll så var jag smittad av tur, den var injecerad i mina ådror, och den turen räckte så galet långt att jag försiktigt kunde gasa ifrån poliserna med både körkortet i behåll och inte en krona fattigare!
Troligtvis så bör jag ha lärt mig en läxa nu när jag fått min ordentliga varning och varit så nära körkortsdöden, men just nu glider jag bara fram på glädjeruset över att jag lyckats klara mig undan. Lite nyfiken är jag dock på om turen fungerar två gånger i rad, jag vann ju ändå på min trisslott idag….vi hittar alla våra adrenalinkickar på olika sätt!
14 oktober, 2010 at 21:45
TUR du hade! 😉 Fick du nåns nummer? 😉
GillaGilla
15 oktober, 2010 at 22:48
Skoja inte! Jag har inte fått något nummer och jag behövde inte bjuda på ett nummer heller. Är det inte fantastiskt? =)
GillaGilla
15 oktober, 2010 at 23:13
HELT fantastiskt! =)Inga snyggingar? 😉
GillaGilla