Jag vet inte om jag vaknar till larmet eller om det är trycket mellan ögonbrynen som till slut får mig att slå upp ögonen. När jag gjort det så vill jag sluta dom igen. Kudden känns lika hård som gråstenarna i min rabatt. Jag ställer om klockan till en extra halvtimmes sömn, jag orkar inte gå upp just exakt nu, kroppen är inte redo.

Det plingar i telefonen, en jobbarkompis vill (kl 06:47) att jag ska ta med mina julskivor till jobbet?! Jag funderar på hur väl han egentligen känner mig! Även om jag hade tyckt om julen, vilket jag inte gjort de senaste sex åren, så tycker jag inte att jag ser ut som någon som har julskivor hemma. Jag har en julstjärna och den tycker jag om och jag kommer att skaffa ljusstakar till fönstren, men det finns ingen anledning att gå till överdrift. Jag ska nog lyckas ignorera julen i år också, på något sätt.