Idag är det en sån där dag då insikterna slår till igen och jag ser det – klart och tydligt. Jag är en mästare på att skapa mina egna fluffiga moln, moln som täcker allt som den svartaste solfilmen på en annars genomskinlig ruta. Dagar som den här när solen lyckas tränga sig igenom rutan gör att jag ser varenda liten repa och alla små, små stenskott vilket gör helheten till ett stort bräckligt glaspussel som aldrig kommer att hålla ihop.

Jag grottar in mig i mitt innersta och söker flyktvägar, alternativa livsplaner. Vad kan jag sälja/köpa? Vilken sorts extrem förändring kan jag åstadkomma inom kort för att ställa allt på sin spets? Vad är egentligen värt något för mig? Vad vill jag? Var ska jag? Vad behöver jag?

Jag behöver nog tillbringa lite terapitid i köket med att baka och laga mat! Först måste jag dock tömma frysen från resultatet av förra terapisessionen.