Ny vecka, ny oro! Den märks så markant, jag andas dubbelt så ofta som normalt och maskarna ringlar runt i magen, sprider olust och förpestar min tillvaro. Vad hände med mellanmjölken? Ta det lugnt, ta en Toy? Lika mycket som jag älskar harmonin så avskyr jag mina bordelinesymptom, jojokänslan.
 
Varje måndagmorgon så dimper det ner ett mail från Olof Röhlander, en mental styrketränare, som han kallar sig. Hans motto är ”det blir alltid som man tänkt sig”. Han har kommit lite längre i sin mentala träning än vad jag har gjort eftersom jag krasst kan konstatera att det sällan blir som jag har tänkt mig.
I dagens mail så följer det med ett par frågor som jag ägnar ett par minuter åt.
 
-Om pengar inte vore ett bekymmer överhuvudtaget, vad skulle jag då vilja göra? Då skulle jag börja arbeta deltid, köpa mig mitt drömhus på landet vid havet, resa till världens alla länder, fylla garaget med roliga monster och diverse onödiga prylar och överraska mina nära och kära med roliga och efterlängtade önskningar.

-Om jag fick ett år ledigt med full betalning, vad skulle jag använda den tiden till? Jag skulle dra till ett varmt land och ägna min tid till att upptäcka landet, surfa, bada, läsa, ge mig ut på äventyr och prova/lära mig saker som jag aldrig provat förut.

-Om jag kunde nå ett mål, vilket som helst, men nådde det inom 24 timmar, vilket skulle jag då välja? Då skulle jag hamna på en stor båt i Västindien och guppa fram med delfiner hoppandes runt båten.

-Vilken önskning känns totalt orealistisk idag men skulle visa att allt verkligen är möjligt om den gick att nå? Att träffa min livskamrat som vill dela ovanstående drömmar med mig!

Jag räknar dagar nu, timmar till avfärd. En kort paus i min onormala vardag, en stunds avkoppling i värme bland spansktalande människor som inte vet ett dugg om mig, inte bryr sig om ännu en tillfällig och förvirrad turist ute på vift.