Halv två i natt så undrade jag hur det kom sig att den snabba middagen vi skulle äta i stan blev så sen. Hade det något med Astin som jag och Stefan delade på vägen i till stan att göra? Eller kanske de tre Breezers och hallondrinken jag fick i mig? Ja, jag vet inte men senare än vad vi tänkt blev det, men det berodde nog på att vi hade roligt!

När jag sedan vaknade tredje gången i morse och såg att klockan var halv elva så blev jag både förvånad och lite stolt över att jag kunnat sova så länge.

Eftersom min bil stod kvar hos Jenny i Sollentuna så tänkte jag passa på att få lite frisk luft innan jag fick hjälp av Jenny att hämta den så jag började att promenera mot Sollentunas väderstreck för att möta upp Jenny med bil på vägen.

Ju längre jag kom desto envisare kände jag mig och struntade i att ringa henne. När jag sen hade promenerat i en och en halv timme så kom regnet, det där stora mörka molnet med regndroppar stora som köttbullar. Då var det inte heller någon idé att ringa efter skjuts eftersom jag skulle ha blött ner bilen totalt. Mina jeans klistrade fast sig vid lår och vader och fötterna skvalpade runt i strumpor som varit mycket behagligt torra innan regnet kom.

I tron om att jag gått alldeles för långt då jag hamnade i ett bostadsområde på Kistavägen så blev jag förvånad och väldigt tacksam två timmar och 15 minuter senare över att jag plötsligt hamnade på macken, bara ett par hundra meter från mitt mål.

Med skakiga och nedfrusna ben så tog jag mig hem med bil och slängde mig i ett varmt bad innan jag lagade mat. Det är inte ofta jag är supersugen på riktig mat, men efter den där promenaden så skrek min mage efter en rejäl lunch/middag.

Med gott samvete och nöjd med dagen så gjorde jag soffan sällskap och laddade energi genom bra och skön musik på Spotify.