Jag snubblar upp ur sängen, konstigt nog så just snubblar jag alltid upp, jag är sällan redo att gå upp när klockan säger att jag ska det. Kommer ut i hallen där jag ser mina träningskläder hänga över badrumsdörren och handtaget. Det finns liksom inga bra förvaringsutrymmen till halvsvettiga träningskläder som jag eventuellt kan använda en gång till. Vart lägger man dom? I tvättkorgen för halvofräscha, fuktiga kläder? Känns inte som en bra idé.

I köket så ligger en ihopvikt pizzakartong som det var meningen att jag skulle slänga igår, jag bara gjorde det inte. Jag hade för mycket ledig tid.

Knappt någon bilkö alls till jobbet, petar förstrött på radion för att leta upp lite bra musik men kommer bara runt till Monas röst hela tiden. Jag tänker Toblerone, sen tänker jag att det var barnsligt av mig.

Tyst och lugnt på jobbet! De andra har valt att ligga kvar en timme till, då kan jag tugga på min ostmacka i lugn och ro.
Telefonen ringer! Mina beskyddare sprider konspiratoriska planer för att rätta till mina misstag och skydda mig från orättvisa. Jag blir rörd!

Jag har ingen lunch, inspirationen dog när jag öppnade frysen imorse och såg alla rosatoppade muffins, glasstårtan och chokladcupcakes. Jag köper in mig på chef nummer tvås kebabrulle.

Telefonmöte med en säljare. Han vill införa en tjänst hos oss som kostar 150,000kr. Jag vill inte betala, alltså blir jag och 1800 anställda utan deras fantastiska tjänst. Jag överlever och alla andra kommer också att göra det, ovetandes om vad de kunde ha fått.

Tittar igenom lite statistik. Siffror är bra, dom är lättförstådda och okomplicerade. Känner en viss förväntan inför helgen men kan inte komma på varför. Kanske är det samma förväntan som jag har inför varje helg, varje dag. Den barnsliga naiviteten som gör att jag inte blir bitter, behåller tron på människan och tror att lyckan för eller senare drabbar mig. Den dagen jag slutar vara naiv är förhoppningsvis samma dag som jag kilar vidare, till himlen – förstås.

Fnissar åt ett reklamsms som jag får från en konferensbokare, hon kan fortfarande inte stava rätt eller använda punkt och kommatecken och tycker fortfarande att muggdrejning är en rolig kickoff. Hon avslutar smsét med ”sprid gärna info om mig”, och jag tar henne på orden, här i min blogg.

Lunch – en het diskussion runt bordet som handlar om vad man får och inte får göra på Facebook. Vilka man ska acceptera och inte. Personer som inte förstår ett nej, två nej…

Får ett mail med avsändaren ”Pinsamma Anders” som råkat lägga till mig på LinkedIn i tron om att jag är någon annan. Jag är fortfarande den jag är, med allt vad det innebär med för- och nackdelar. Vi kommer fram till ett enhälligt beslut om att behålla varandra på våra listor trots att vi är fel personer.

Koncentrerar mig på arbetet.

Går hem och vilar innan jag ska bevittna ett sjöslag på Anchor.