Med tanke på mitt tidigare inlägg så kan man ju tycka att en lugn hemmakväll hade passat bra, men jag väljer ofta bort sånt som passar mig bra och går på motsatsen istället.

Jag hann nästan bara hem och vända innan det var dags att kränga på mig skinnstället. Eftersom det är så extrema kylgrader ute nu för tiden så blev det underställ både uppe och nere plus ett par tröjor på det, men jag frös förstås ändå så fort jag gick utanför dörren (min frysperiod har börjat nu).

Det var en massa folk som dök upp i stan och det rådde mer förvirring än vanligt om färdvägen, ingen ville vara tupp i hönshuset. När vi fått en hint om var vi skulle så drog jag och Jenny i förväg medans alla förskte hitta bak och fram på sina hjälmar. Trots att vi tog en enorm omväg till målet så slutade det ändå med att vi fick vänta i nästan en halvtimme på resten av galningarna. Vad dom gjorde och var dom irrade runt är fortfarande ett mysterium.

Så här i efterhand så hade det kanske varit bättre om de inte dök upp, för vi blev vallade in på små kringelkrokiga skitstigar med intorkat kobajs över hela vägen, totalt hopplöst att köra på, men ingen annanstans att ta vägen (på landet kan ingen höra dig skrika).

Det blev en kall kväll med ett par överraskningar längs vägen men jag är toknöjd ändå!