Eftersom regnet öste ner när jag gick från jobbet så hade jag inte ens en tanke på att det skulle bli någon hojkörning idag. Men som vanligt så ändras ju allt precis i sista sekund så på fem röda så fick jag slänga mig i skinnet och ge mig ut mot stan.

De supermörka molnen utanför mitt hus såg inte alls ut att innehålla någon sol men jag intalade mig att de skulle blåsa bort norrut. Dessvärre så hade jag jättefel!

När jag stod och väntade på Jenny vid Häggvik så började det falla ett par tunga droppar och lagom tills vi kom ut på motorvägen så öppnade himlen sig och vräkte ner allt blött den kunde, lokalt på oss!

Det blev ingen lång tur men trots ett dyngsurt ställ, kalla och blöta handskar så fick jag ändå den där känslan på vägen hem: Fasiken var härligt det är att köra hoj och det är JAG som kör hojen!

Fortfarande så kan jag förundras över att jag faktiskt kör en liten, pluttig maskin som blir ett monster om högerhanden vill. Det är faktiskt helt fantastiskt! Och att jag nu kan ha den här hemma hos mig gör allt ännu bättre!