Jag har så mycket att skriva om egentligen, men ingenting som jag vill dela med mig av. Det gör förstås att det ligger kvar i huvudet och cirkulerar runt, runt och runt. Kan det vara så att tänkande människor komplicerar allting alldeles för mycket? Det känns inte helt ologiskt att personer som inte funderar på och analyserar allt har ett enklare liv och aldrig tänker på konsekvenser, därav har ett lyckligare liv.

Men å andra sidan så är det ju det som skiljer oss åt och som gör det spännande, att vi tänker olika, tycker om olika saker och inte roas av samma humor. Jag väljer att dra min osmakliga parallel här igen, men hur ofta är det som man ser en ledsen person med downs syndrom? 50-60% av de som lider av downs syndrom har en IQ på lägre än 50. I min värld så måste det betyda att ju fler IQ-poäng desto fler och större problem. Men, det är ju bara min slutsats förstås!