Efter att jag har haft fullt upp under ett par månader tillbaka så möts jag plötsligt av en helg då jag inte har planerat något eller har några stora måsten att göra och vad händer då?! Jag blir alldeles paralyserad och kryper upp i soffan under min fantastiska födelsedagsfilt från Chili. Under den så ter sig livet mjukt och fluffigt och jag vill aldrig kliva upp igen!

Jag är inte bra på att inte göra någonting, trots att det i tanken låter skönt! Jag behöver sysselsättning, annars drunknar jag i konstiga tankar som likt en vattenvirvel drar nedåt, under ytan. Det är nog lite som mamma säger när jag beklagar mig över att jag aldrig blir klar med huset, att när jag väl blir klar så kommer jag att vara uttråkad och vilja börja om. Jag är en projektperson, ut i fingerspetsarna!

Jag samlar saker på hög. Är det bara en takkrok som ska upp så väntar jag tills jag hittat fem prylar till som också behöver borras upp, effektivt ska det vara! Tänk om jag ändå var lika effektiv inom andra mer personliga områden…då kanske jag hade haft någon som sysselsatt mig idag!