Ovanligt ofta så slås jag av insikten i det fantastiska att jag kör bil. Som en flugviktare, i det här sammanhanget, så framför jag ett fordon på ett par ton, i flera hundra kilometer i timmen, om jag nu skulle känna för det.

Förstår ni hur lyckosamma vi är som har den möjligheten?
Vi kan proppa in oss i bekväma bilar och köra till Italien över en helg om vi vill! Visserligen så skulle det inte bli så mycket tid över för nöjen innan det var dags att åka hem igen, men vi KAN! Det är lite skillnad på valmöjligheter jämfört med på våra mor- och farföräldrars tid.

I morse så satt jag och tänkte på att man på min tid fick lära sig att pumpbromsa för bästa effekt, idag hör det till ovanligheterna att man ens kör en bil som inte har ABS.
Jag är sjukt nyfiken på hur framtiden kommer att se ut för våra framtida barn. Vem vet, kanske så får vi en trend där alla ungdomar får ett minijetplan/helikopter på sin 18-års dag?!

Det krångligaste med att köra bil är tyvärr att man måste hitta platser att parkera den på också. Nu, lagom till att snön håller på att försvinna och parkeringsplatserna åter blir synliga och åtkomliga så har Fortum lägligt nog spärrat av halva mitt bostadsområde för att gräva ner slangar till fjärrvärme eller vad de nu kan tänkas vara.
Frälsad vare den person som tar fram en lösning på en parkeringsfri bil!