Inatt dog min älskade! Jag har dock ingen aning om vem han var, han var mörkhårig i alla fall. Han släppte dock inte taget direkt utan var vid min sida under all min sorg och uppmanade mig att låta honom gå. Jag var helt förtvivlad när jag vaknade förvirrad på mitt hotellrum och önskade att jag hade öppnat fönstret när jag gått och lagt mig för att kunna vädra ut alla dåliga drömmar.

Dagen bättrade sig som tur var när drömmen långsamt drog sig bort från minnet.

När jag utfört min uppgift på regionsmötet så var det dags för gruppen att bege sig ut på isen. Eftersom jag iskallt räknat med att inte hinna delta så låg mina täckbyxor i tryggt förvar 56 mil därifrån, jag är tydligen inte alltid redo.

Aktiviteten vi skulle ägna oss åt var att flyga kite, dvs drake. Jag vill absolut inte påstå att jag är duktig på det men efter att ha släpats runt i havet efter en sån ett antal gånger under mina månader på Dominikanska så vet jag i alla fall hur man styr kiten.

När taxin kom en timme senare så var jag riktigt nerkyld trots solens gassande och att det drog iskalla vindar inne i flygplanet på vägen hem gjorde inte saken mycket bättre. Min skållheta dusch hemma i lägenheten har nog sällan varit lika efterlängtad!