Idag har det ringt 19 gånger på min telefon och jag har fått 12 sms. Om jag hade varit en telefonist så hade jag kanske inte höjt på ögonbrynen men jag är ju inte det, därför förstår jag inte att telefonen går så varm. Någon dag ska jag leta fram mitt headset som ligger längst ner i väskan och koppla in den, jag riskerar ju förslitningsskador i telefonarmen för guds skull!

Förutom de vanliga samtalen så fortsätter felringarna att terrorisera mig. Idag lyssnade jag av Nordeas meddelande som lämnades på min telefon där den kvinnliga banktjänstemannen uppmanade Kerstin att återkomma för att meddela hennes kontonummer. Det var frestande att ringa tillbaka och uppge mitt nummer men jag har en känsla av att det kommer och biter en i röven förr eller senare.
Vad mer kan jag göra än att säga på telefonsvararen: Hej du har kommit till Solan….osv. Pratar jag i skägget? Sluddrar jag? Jag känner mig ignorerad faktiskt!

På jobbtelefonen fick jag dessutom en förfrågan från okänd avsändare om jag kunde stå som fotbollsmålvakt på lördag kl 11.10. Jag svarade att jag kunde försöka i alla fall. Jag vet ju att en boll är rund, hur svårt kan det vara att fånga den liksom?!