Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Idag har Polisen släppt en fantombild via Aftonbladet på en man som söks för dubbelmord!

Han har brutalt mördat två stackars pensionärer utanför Härnösand på 67 respektive 70 år med en yxa eller slägga.

När jag sen scrollar ner i artikeln för att se bilden på den iskalla mördaren så vet jag inte vad jag ska säga.

Han beskrivs som kulögd, spretande grått hår och med galen blick! No shit!

Jag tycker att Polisen borde sluta dricka på arbetstid, men det är bara min åsikt!

Ibland är jag så puckad!
Jag har haft problem den senaste veckan med att få ut pengar ur bankomaten. Den har sagt varje gång att jag slår fel kod, vilket jag inte tycker att jag har gjort förstås, jag har ju koll på siffror, de är mina vänner!
I alla fall så har jag försökt i flera olika bankomater och har varje gång innan försöken tittat på koden vilket har överensstämt med sifforna i mitt kodminne och ändå har jag blivit nekad. Det känns lite som att bli nekad inträde till krogen fast man har åldern inne. Jag HAR ju pengar, det är mina pengar, ge mig dom bara!!

I igår bestämde jag mig för att försöka den sista utvägen, dvs att föra över pengar från krångelkontot till ett bankomatvänligt konto. Även här så behöver jag ju nu för tiden en kod för att göra detta och när jag för femtioelfte gången tittade efter i mitt kodminne så upptäckte jag att jag slängt runt två siffror. Hur gick det till?!
Nordea måste dock vara tankeläsare för trots att kortet inte ens har blivit spärrat av alla mina felslagningar så låg det ändå en lapp hemma i brevlådan med en påminnelse om min kod!

Vet ni vad? Nästa vecka kommer det snö! Det är det där vita som vi normalt har på vintern förutom i år då det bara verkar komma i flytande form. Men, nu ser det alltså ut att ljusna, bokstavligen, det ska bli härligt!

Byt däck, ta fram isskrapan och putsa vinterstövlarna, nu kör vi!

Nyaste snutten i familjen!

Efter ännu en dag på mässan bland 10.000 personer så kände jag mig inte redo för julbord när jag landade hemma i soffan. Efter en grymt skön tupplur på en halvtimme så kändes det en aningens bättre och jag tvingade mig att utföra gå-ut-ritualen.

Julbordet på Mälardrottningen var suveränt, förutom sillen som någon måste ha saltat två gånger för mycket. Jag var rejält hungrig och gick lös på minst en fjärdedel av det som fanns uppdukat inklusive kräftor! Fasiken vad gott det är. Hade jag varit lite skamlös så hade jag lätt kunnat ha min egen lilla kräftskiva men jag höll mig i skinnet och tog ett blygsamt antal.
När jag sedan fick syn på dessertbordet så ångrade jag mig bittert att jag ätit mig mätt på mat! Det var som himmelriket för gottegrisar. Lite knäck fick jag dock i mig men sen tog det stopp.

Det är ungefär här jag borde ha åkt hem, som jag planerade att göra.

Uppdelade i 7 taxibilar så kördes vi till Stockholms skitställe – Café Opera. Varför?!
Är det någon som faktiskt inbillar sig att det är roligt/coolt/inne/trevligt att gå dit?
Jag får en rutten syn på mänskligheten när jag blir ihopföst med wannabeklientelet som huserar där. Småtjejer som står och åmar sig framför champagneborden tills tuttarna trillar ut och matas med sprit som tack för showen och uppvärmning inför kommande nattaktiviteter och killarna som vräker ut sin solariebruna brynja med en storbystad blondin under varje arm.

I nästan en och en halv timme lyckades jag hålla paniken i shack men sen gjorde jag en Solan och smet hem till mitt kära, kära hem, dit inga backslicks har tillträde!

Åh, nu gjorde jag det igen! Jag gick bakom ryggen på mig själv och tog ett snabbt beslut som jag inte ens hade hunnit tänka över!

Dagen tillbringades på Stockholmsmässan bland tusentals förvirrade 18-åringar som ska bestämma hur sin framtid ska se ut inom kort. En kollega till mig berättade att hon läst att största drömmen för dagens skolungdomar är att ”arbeta” som modebloggare!
Det gör mig rädd, jätterädd! Om alla ungdomar ser Blondinbella som en inspiratör (Gud hjälpe oss) så har vi ett stort problem i framtiden!

Jag både skräms och imponeras av eleverna som nu är på väg ut i ”livet”! Många jag pratade med ska ut och resa under en längre tid och vet inte riktigt vad de vill göra i framtiden. Jag imponeras över bristen på rädsla att kasta sig ut i världen och få lära sig och uppleva andra kulturer, samtidigt som en del av mig vill vara trångsynt och säga åt dom att kamma sig och skaffa ett jobb. Det bästa är troligtvis att man själv fortsätter att jobba hårt så att jag kan försörja mig själv när jag blir gammal, för våra blivande vuxna verkar inte ha några planer på att bidra till min pension.

När det bara var tjugo minuter kvar till stängning av mässan så kom en monterkollega och berättade att han hade tagit svinsprutan. Så, utan att tänka så sprang jag dit och fick nålen i mig. Efteråt så kände jag mig lite stött över att jag inte tagit mig ordentligt med tid för att överväga för- & nackdelar, jag saknar liksom mitt officiella beslut!
Men, nu är det ju uppenbarligen för sent att älta händelsen, så nu ska jag fortsätta att må svinbra!

Idag mulnade jag till på eftermiddagen!
Trots att jag blivit väckt av klockan redan kvart i fem så höll jag humöret uppe.
Vi hade invigning på en ny butik och när kunderna släpptes in klockan sju så stod jag där leende och tog emot dom och hjälpte till med det jag kunde åstadkomma.
I vanliga fall så brukar jag stå ute vid entren och mata kunderna med kaffe och godis i väntan på att de ska få komma in i butiken så när jag kom på morgonen så var jag påpälsad till tänderna. När det sedan visade sig att jag skulle stå inomhus i bastuvärmen så åkte minst hälften av kläderna snabbt av.

Eftersom andra arbetsuppgifter pockade på min uppmärksamhet på kontoret så åkte jag dit runt elva när det första draget var över. När mailboxen öppnades så surnade jag till över hur många mail som kan komma in efter ett par timmars frånvaro och då önskade jag för ett ögonblick att jag arbetade ute i någon butik igen som på den gamla tiden. Den snabba tillfredsställelsen man kan få efter att ha gjort en bra affär och fått en nöjd kund går inte av för hackor. Ja, nu är det projektsolan som pratar igen, alla uppgifter med ett avslut fungerar bäst för mig!

Av någon konstig anledning så blev jag inte lika tillfredsställd av mitt tvätta-kläder-projekt jag fick ta tag i när jag kom hem, trots att det fanns ett avslut på det också när sista strumpan var torr! Skumt!