Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

För mig tar det här året slut i skrift nu (om jag kan hålla mig borta från datorn på semestern)!
Vanligtvis så brukar jag på något sätt sammanfatta året som varit men med ett minne som sviker mig när jag behöver det så är det inte så lätt.

Vintern gick, som jag skrivit förut, hårt åt på mig, jag var på vippen att dra från landet och rymma till sydligare breddgrader innan våren lyckades få tag på mig och räddade mig ur värmeböljans klor.

– Jag tog hand om resterande problem efter höstens stambyteshelvete! Aldrig igen!

– Jobbet var även i år galet stressigt under vintermånaderna då allt skulle hinnas med under en kort och hektisk tid, dessutom så hade jag under ett väldigt naivt ögonblick trott att jag dessutom skulle hinna med och ha energi att lära mig prata italienska på måndagar, vilken tokig tanke va?!

– Jag försökte mig på att träffa någon!

– En alldeles nytt beronde växte fram – Nutellamackor.

– Jag hade årets fylla i mars i Helsingborg! I will never forget it!

Våren kom – min kära, kära räddande, värmande vår, då jag även blev med ny motorcykel helt oväntat och oplanerat!

– 12:e mars så blev jag introducerad för glassen Wich, sen var jag helkörd! Den fungerar även som ett substitut för lunch och kärlek.

– Jag freakade över projektet dejting och la ner det!

– Bajsbyxorna kom tillbaka till en ovetandes och försvarslös målgrupp- herre jösses!

– Var på resande fot var och varannan vecka. Upptäckte när jag råkade gena via Norge att Strömstad tyvärr ligger alldeles för långt bort från Stockholm, att Island har ett växlande väder, fantastiska valar, att Göteborg fortfarande är en härlig stad och att en veckas roadtrip till Skåne fram och tillbaka kan vara riktigt trevlig.

– Blev himlans jättearg och ledsen under en period och kände mig sviken.

– 12:e april, hojsäsongen startar inte på grund av en batteridöd motorcykel.

– 13:e april, hojsäsongen startar med hjälp av springande vänner!

– 20:e april – kärlek! Hämtar ut henne tre dagar senare!

– Jag blir en majpotatis!! Efter att ha hållt mig i kulisserna en längre tid så tar jag mod till mig och låter folk rösta om mitt inträde i klubben.

Sommaren börjar alltid med Gotland, det har den gjort nu i fem år! I år väljer jag dessutom att stanna 10 dagar och jag har det fantastiskt bra både på racebanan och utanför!

– Min familj är uttråkad, vi startar en familjefejd!

– Ger mig in i projekt dejting igen som går upp som en sol och faller platt som en pannkaka en månad senare med jobbiga biverkningar efteråt.

– Jag kör hoj! När jag inte är på en bana så är jag ute i trafiken och jag trivs, oj vad jag trivs!

– Eftersom jag tagit så mycket semester under våren så tar jag bara två ynka veckor som jag tillbringar i bilen fram och tillbaka till ön efter mina humörsvängningar.

– Upptäcker en oväntad nudist i min ensamhet på ön.

– Håller på att mentalt dö i fritt fall på Gröna Lund!

– En ny familjemedlem välkomnas till världen mitt i pågående konflikt!

– Upptäcker Knutstorp och dess magiska svängar.

– Återupptäcker Kinnekulle och blir nyförälskad i banan!

– Mår dåligt, kommer till insikt, mår lite dåligt igen och kommer till slut till insikt igen!

Hösten blev fantastisk! Varenda helg gick åt till hojkörning och den ena turen var bättre än den andra. Pure adrenaline – från morgon till kväll!!

– Upptäcker att kräfthattar sitter väldigt bra på mc-hjälmar!

– Surfar efter drömhus att flytta in mina grejer i.

– Com Hem försöker driva mig till vansinne genom att ta ifrån mig tv och internet! Jag gäckar dom dock genom att använda min internetpuck och titta på filmer på tv.

– Oroar mig för pappa som har ett trasigt hjärta.

– Förbereder mig för vinterdepression.

– Ser döden framför mig iklädd svinkläder.

Vintern kommer och jag har till slut kunnat släppa semesterkoman som var tung och långdragen i år.

– Inser att jag inte kan köpa mitt drömhus i Stockholm.

– Kör sista bankörningen 10-11 september.

– Börjar önska mig regn för att ”slippa” gå upp i ottan på helgerna för att köra hoj.

– 28:e september så tar min bästa hojsäsong hittills slut.

– Pappa är starkare än Pippis pappa och kan dessutom sluta röka efter ett långt kärleksliv tillsammans med cigaretterna.

– Projekt Solan är igång till min chefs förtjusning. För mig innebär det mest att jag ska flänga runt och träffa massa nya läskiga människor – jag nätverkar.

– Klipper av mig håret.

– Ångrar att jag klippt av mig håret.

– Skulle kunna göra illa EU-delegater som tror att dom äger stan.

– Inser att jag inte kan charma mig till tidigare avgångar på Göteborgs flygplats. Nederlag!

– Undrar var vinterdepressionen tog vägen i år.

– Är nog lite rädd för svininfluensan och råkar vaccinera mig utan att ha tänkt på följderna.

– Retar mig jättemycket på Bilia i och med mitt bilproblem och startar kampanjen – ”Egenskaper ska åtgärdas”.

– November och halva december regnar bokstavligen bort. Det är det enda som händer vädermässigt under perioden, utan överdrift alltså. Kom ihåg – 3,8 soltimmar i november!

– Jag åker på potatiskryss och återvänder med hedern i behåll! Pust!

– 16:e december – snön kom till slut och jag blir så lycklig.

– Drömmer om att åka till Västindien och Thailand men packar för den bokade resan till ett nytt och spännande resmål – Oman!

Sammanfattning:

Förra året liknade jag mig vid en val som irrat sig in i Mälaren, totalt förvirrad och nästan utan hopp. I år så känner jag nog att den valen har fått nys om en väg ut till havet, hon ska bara hitta dit först.

Det här har varit ett bra år för mig, jag är nöjd med vad 2009 presterat och ser med spänning fram emot år 2010 med allt vad det kan erbjuda och innebära.

Nu lämnar jag mitt mentala bagage hemma och tar med mig den fysiska packningen och åker till sagornas land – Oman!

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År mina älskade nära och kära, vi ses nästa år!

Precis när jag höll på att somna igår kväll så råkade min bil passera tankegången och sömnen var plötsligt som bortblåst. För att kunna slutföra tanken så var jag tvungen att bearbeta ilskan som dök upp och utarbeta en plan innan jag till slut kunde släppa det för att gå vidare hand i hand med John Blund.

Trots att min morgon startade lite knasigt så gillar jag fortfarande snön.
Som vanligt så gick min klockradio igång kl 6, men eftersom jag bytt kanal på den i helgen och den nya kanalen sände på mycket lägre volymnivå så sov jag gott fram till att klockan var 6:54 ändå.

När jag kom ut till min härligt, rena och blänkande bil som skimrade bland snöhögarna så passade jag på att sparka lite på isklumpen som fastnat bakom ena framdäcket. Boink, sa det när hela halvmetersklumpen damp i backen. Naturligtvis så var klumpen alldeles för stor för att kunna köra över utan att bilen fastnade, vilket slutade med att jag fick ligga på knä på alla fyra för att hacka sönder den stora isklumpen som hindrade min framfärd. Men…snö är fortfarande härligt!

Jag roas över däckspåren som följer min väg till och från jobbet. Vi människor är ju flockdjur och måste göra likadant som alla andra, har någon därför kört upp ett spår så följer alla vi andra efter i det spåret oavsett hur vingligt det går och i vilken fil man hamnar.

Det vore roligt att vara först någon gång med att skapa spår. Jag skulle skapa fyllespår bara för sakens skull, kanske köra över någon refug och snedda lite i motsatta riktningens körfält, bara för att se hur långt vi är villiga att gå för att inte vara annorlunda!
Sen skulle jag sätta mig på ett renskinn med varm choklad och titta på resultatet.

Jag har ett problem som stör mig. Jag har skapat en ny vana, jag måste ha tända ljus på balkongen så fort det mörknar ute. Det här innebär att det går åt en hel del värmeljus. Nu slösar jag dock bort onödigt många ljus eftersom de två olika varianterna jag har köpt endast brinner i mitten. Detta beror troligtvis på att de inte blir så pass varma att stearinet på sidorna smälter men då är min fråga, finns det utomhusvärmeljus som smälter vid en lägre temperatur?

I och med ett kommande nytt år så är det en hel del saker som måste ordnas för att kunna lägga året bakom mig, som till exempel en sammanställning för hur det gångna året har varit. Så, vi börjar med den här så kommer en mer detaljerad översikt senare.

Årets insikt:
Nu får det vara slut på att ta skit och ge mig själv ångest!

Årets bästa serie:
True blood! 14 avsnitt på en vecka och det var det värt!

Årets bästa chef:
Linda för att ha utvecklat mig till nya höjder.

Årets familj:
Min såklart, med alla sina brister och fel så regerar den fortfarande.

Årets nya vänner:
Potatisarna med bihang ställer upp även när det stormar ute!

Årets gamla vänner:
Rockar vidare!

Årets mc-tur:
Taxingeturen i maj! En riktigt grym start på sommaren!

Årets glass:
Ben & Jerrys Wich! Lifesaver!

Årets pålägg:
Nutella, dessvärre.

Årets resa:
Kap Verde med la familia

Årets stugupplevelse:
Min stuga på Ön i sommarvärme!

Årets nykomling:
Vendela har potential att bli en delad listetta med Wille.

Årets mc-parkerare:
Peter och mamma som hjälper mig gång efter gång att baxa in motorcykeln.

Årets däckkrängare:
Micke!

Årets kommentar:
Det är inte ett fel, det är en egenskap.

Årets Idolsällskap:
Fredagarna med Camilla och Jenny!

Årets bristvara:
Kärlek!

Årets ”jag kissar i brallan”:
Sladden på Gelleråsen.

Årets sökmotor:
Google, som hjälper mig att stava, vilket jag verkar behöva hjälp med rätt ofta.

Årets nybygge:
Mitt badrum! Det är pyttelitet men jag gillar det!

Årets förundran:
Var tog de långtråkiga kvällarna hemma i soffan vägen i år?

Årets dröm:
Ett eget litet hus, en liten stuga i lugn och ro med grönska och garage.

1. Snusar Du? – Nej, inte än men det kanske kommer när jag tar tag i punkt två.

2. Röker Du? – Ja, fast jag ser mig trots det som en icke-rökare, efter alla dessa år…

3. Gör Du frukosten själv? – Ja, annars får jag ingen.

4. Har Du suttit i rätten? – Nej, det verkar inte så roligt, om det inte är en efterrätt förstås.

5. Har Du slagit ner någon? – Inte vad jag kan komma ihåg, jag har dock kanske dödat någon med blicken och en knytnäve i fickan.

6. Vad är det ondaste Du varit med om? – Njursten, då kändes det som att jag var nära döden. Sen skulle jag väl kunna räkna upp ett fåtal personer på den frågan också.

7. Vad gör Du när Du blöder näsblod? – Blir förvånad eftersom jag inte brukar göra det. Sen går jag troligtvis och snyter mig.

8. När grät Du senast? – Det var nog i somras. Fast jag hade nog lite tårar i ögonen häromdagen när jag såg galan för vardagshjältar.

9. Vem kan Du prata med om ALLT? – Syster yster.

10. Har Du solglasögon? – Nej, för mina 69 kronorsbrillor från H&M har gått i bitar. Jag har visserligen snott mammas glasögon men det visste hon inte om förräns nu. Sorry!

11. Vilka länder har Du besökt? – Norge, Finland, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Prag, Island, Egypten, Marocko, USA, Kanada, Dominkanska republiken, Brasilien, Seychellerna, Israel, Thailand, Bali, Sydafrika, Mauritius, Kap Verde, Turkiet och kanske något jag har glömt. Snart lägger jag även till Oman på listan.

12. Vad heter Din hårspray som Du använder nu? – Vi har inte presenterat oss för varandra men det är en stor, rosa ”flaska” som man kan köpa på Ica.

13. Vilken färg är det på tröjan Du har på Dig? – Mörkbrun med vit text, lånad av syster eftersom hon har snott halva min garderob.

14. Känner Du någon som heter Niklas? – Ja flera stycken tror jag.

15. Är Du blyg? – Ja egentligen, men det är det ingen som förstår.

16. Är Du morgonmänniska eller kvällsmänniska? – Jag gillar kvällar, men eftersom jag inte vill sova bort dagen efter så går jag och lägger mig tidigt så att jag kan vakna tidigt.

17. Har Du några grå hårstrån? – Ingen aning, inte vad jag har sett.

18. Vart köper du de flesta av Dina kläder? – Esprit, because I´m worth it!

19. Använder Du frisörschampo och frisörbalsam? – Såklart, det finns inget annat! Jo, det gör det förstås, men inte hemma hos mig.

20. Hur mycket pengar har Du i plånboken just nu? – Innehållslösa kort och 305kr.

Nu börjar alla God Jul-mail och vykort komma från kända företag och företag jag inte ens visste att jag hade kontakt med. Alla har ungefär samma budskap – i år köper vi inga julklappar till er utan vi skänker det till frusna barn i Indien, eller nya verktyg till barnarbetare i Kina och så vidare.

Vad jag inte förstår är varför man skickar ut den informationen. Om jag bara hade fått ett mail/vykort där det bara står ”God Jul” så hade jag tyckt att det var trevligt. Nu när jag istället får kort där det står ”du kunde ha fått en julklapp men nu blev du utan”, så blir jag nästan bara irriterad.

Det är ju jättebra att företag går in och skickar pengar till olika organisationer, frågan är bara, gör dom det också eller är det bara snack? Det är tydligen viktigt att man i alla fall lägger ner portokostnader för att skicka ut en klapp på axeln på sig själv. Åh, titta vad vi är duktiga!

Idag fick jag i alla fall ett brev från en hotellkedja med ett presentkort på en kroppsbehandling på deras spa, riktigt trevligt faktiskt, om det inte hade varit för att den kan utnyttjas i Strömstad!!
Ni som följt min blogg vet att jag hamnade i Norge sist jag var i Strömstad! Not doing it again!

Jag har också varit duktig och skänkt pengar – till mig själv, så dessvärre blir det inga klappar till er! God Jul!

Äntligen!!

Igår var jag på en föreläsning med tema, Modiga ledare är inte rädda. Föreläsningen i sig var ingen riktig hit och jag hade svårt att relatera till innehållet men en sak fastnade som han tog upp och det är det här med rubriker i tidningar och media vilket jag har varit inne på förut, ett par gånger.

Igår natt så kom ju den första riktiga snön och på alla löpsedlar stod det med stora bokstäver ”Varning för snökaoset”, ”Lämna bilen hemma” och liknande skrämselpropaganda istället för att se det positiva i det, som ”I år kanske vi trots allt får en vit jul”, ”Nu blev det ljusare ute när snön kom” osv.
Det diskuterade vi i alla fall på seminaiet igår, att skrämma upp människor fungerar, hitta en rädsla hos folk som gör att man får uppmärksamhet. (Fast meningen med temat var ju förstås inte att skrämma upp människor utan att förstå andras rädslor).

I morse när jag åkte till jobbet så kom jag att tänka på det när de på flera kanaler tog upp att framtida beslut om styrräntan skulle tas idag och alla erfarna experter uttalade sig och varnade hej vilt för att vi nu faktiskt kanske kommer att åka på en höjning trots att man spått att detta skulle ske först i höst nästa år.

Senare på dagen så står det en liten, liten rubrik på Aftonbladet – ”Räntan lämnas orörd”.
Så var det med det!

För två år sedan så fick jag och syster presentkort på Yasuragi/Hasseludden. Spamänniskor som vi är så har vi först nu lyckats ta oss dit, två dagar innan presentkortet gick ut. I och för sig så tog det nästan ett halvår att få boka in oss med de behandlingarna vi ville ha, smidigare bokningssystem kan man leta efter.

Så, igår efter lite eftermiddagsshopping så checkade vi in på anstalten och sa adjö till våra vanliga kläder för att sätta på oss pyjamaskimono och tofflor. Eftersom jag är lite småfrusen (!) så tog jag på mig knästrumpor under kimonon men det var näst intill en dödsfälla att försöka ta sig framåt med en rock som snodde in sig i strumporna hela tiden.

Efter att ha fått en instruktion om hur man tvagar sig så kände jag mig bekväm med att ta hand om min personliga hygien i tvagningsrummet medans Kattis åkte in på scrubbehandling.
Redan efter att jag tvagat en arm så hade jag tröttnat på proceduren och tog snabbduschen istället innan jag slank ner bland stora och hårda, tatuerade HD-snubbar i de varma källorna utomhus (det var mörkt!). Det var faktiskt riktigt schysst att sitta i den varma källan medans snön föll på axlar och huvud.
Lagom till att jag tröttnat på badaktiviteter så var det dags för min scrub.

När klockan väl blev åtta och jag var klar så sprang vi (så fort det gick i de där jäkla morgonrockarna) upp till matsalen. Jag vet inte om det berodde på att vi var trötta och hungriga eller bara på grund av synen av alla gäster sittandes i pyjamas och tofflor på en restaurang som gjorde det men vi bröt salens tystnad med tokskratt och fnitter.

Efter att ha somnat till en kvalitetsfilm med utomjordningar vaknade vi till ett mulet väder utan ett spår av gårdagens snöfall.
Frukosten var riktigt bra men nu hade vi verkligen tröttnat på att springa runt i pyjamas bland folk och såg fram emot den andra och sista behandlingen, infrarödsbehandling.

Jag hade första tiden och stapplade in i ett rum med en solariumliknande apparat där jag fick lägga mig för en 40-minuters avslappning. Efter att ha vridit upp termometern på 95 grader la jag mig tillrätta för att slappna av, vilket jag kunde göra i säkert en kvart, sen var jag hyfsat rastlös och undrade när det skulle börja hända något. Det enda som hände var att jag efter mina 40 minuter var toksvettig, men det kanske hände något nyttigt inuti min kropp, vem vet?!
När Kattis genomgått samma värmepaket så bytte vi äntligen om till riktiga människokläder och checkade ut till verkligheten.
Att vara på spa är schysst men att hitta sin inre ro är det värre med!