Idag mulnade jag till på eftermiddagen!
Trots att jag blivit väckt av klockan redan kvart i fem så höll jag humöret uppe.
Vi hade invigning på en ny butik och när kunderna släpptes in klockan sju så stod jag där leende och tog emot dom och hjälpte till med det jag kunde åstadkomma.
I vanliga fall så brukar jag stå ute vid entren och mata kunderna med kaffe och godis i väntan på att de ska få komma in i butiken så när jag kom på morgonen så var jag påpälsad till tänderna. När det sedan visade sig att jag skulle stå inomhus i bastuvärmen så åkte minst hälften av kläderna snabbt av.

Eftersom andra arbetsuppgifter pockade på min uppmärksamhet på kontoret så åkte jag dit runt elva när det första draget var över. När mailboxen öppnades så surnade jag till över hur många mail som kan komma in efter ett par timmars frånvaro och då önskade jag för ett ögonblick att jag arbetade ute i någon butik igen som på den gamla tiden. Den snabba tillfredsställelsen man kan få efter att ha gjort en bra affär och fått en nöjd kund går inte av för hackor. Ja, nu är det projektsolan som pratar igen, alla uppgifter med ett avslut fungerar bäst för mig!

Av någon konstig anledning så blev jag inte lika tillfredsställd av mitt tvätta-kläder-projekt jag fick ta tag i när jag kom hem, trots att det fanns ett avslut på det också när sista strumpan var torr! Skumt!