Om någon hade stått och sågat upp stugdörren med motorsåg i natt så hade jag nog inte vaknat av det. Jag är förvånad över att jag ens klarar av att andas när jag sover eftersom jag är som en klubbad morot när jag är på det humöret.
Klockan stod och ringde från klockan sex, när jag hörde den klockan fem i sju så trodde jag att det var första gången den ringt. Visserligen så behövde jag ju inte gå upp så tidigt men det visste jag ju inte då.

De tre förmiddagspassen gick bra utan några större vätskeförluster, värre var det efter lunch då man svettades av att finnas till och då var det ändå innan jag ens tittat åt skinnstället. För att få tillbaka lite energi så sjönk jag djupt ner i min solstol och blundade ett par minuter…trodde jag. Tydligen så somnade jag ifrån alla motorcykelljud, skrikande barn och den skrikande tutan som jag satt tio meter ifrån, för att vakna upp en timme senare, som sagt….jag sover djupt.

En halvtimme efter sista passet och den otroligt välbehövda och underbara kallduschen så brakade det loss med en ordentlig åska. Det blixtrade stup i kvarten och hela stugan vibrerade varje gång det dundrade, det var nästan så att jag faktiskt tyckte det var lite för läskigt.

Efter att det värsta ovädret dragit förbi så fick jag grillat med skitsnack i solnedgången, det var en trevlig kombination!