Efter fem dagar på Gotland så börjar jag nu känna en liten längtan hem till mitt eget krypin. Inte för att jag inte har det bra, men att ha folk runt omkring sig dygnet runt är en prövning för en eremit som mig.

De tre bankörningsdagarna har varit helt perfekta! Vädret kunde inte ha varit bättre och motorcykeln har gjort sitt allra bästa för att hjälpa mig att komma runt på banan i ett säkert skick, nu är det bara hastigheten kvar och den hänger på mig och min gashand.

Med lite (mycket) tur så ändrar sig vädergudarna angående kommande helg och ger oss sol istället för de regnmoln som just nu visas på väderkartorna. Solen skiner alltid på Gotland, eller hur var det nu?!

Igår sken solen riktigt ordentligt och kroppen fick ta mycket stryk eftersom jag bara vägrade att gå in även efter att ha fått en lagom soldos. Det värmde rätt bra på flera ställen på kroppen i natt, jag var liksom min egen värmedyna.