För er som inte läst mitt tidigare inlägg så hade den överskriften; oavsett form så är choklad alltid choklad. Nu känns det mer aktuellt att säga; oavsett form så är Solan alltid Solan!
Fasiken vad jag har stoppat i mig för mycket god mat och sötsaker de senaste veckorna. Att sitta i rekryteringar på ett hotell som göder en med majonäsfyllda räkmackor, kakor, bullar, popcorn och mjukglass dagarna i ända gör absolut inte under för figuren! Min ångest stiger i samma takt som popcornmaskinen sprutar ut nypoppade majskorn. Nu är det dags att ta tag i den här degklumpen…igen!

Flygresan var lika sövande som vanligt, när kaptenen meddelade att vi skulle landa så var jag mitt inne i min djupsömn och önskade att det var längre flygtid från Göteborg till Stockholm. Istället så var det bara att masa sig upp med ett lysande rött märke i pannan efter flygplansfönstrets skavande kant. Varför gör de inte sovvänliga fönster?

När jag sedan satte mig i bilen så roade jag mig själv när jag tappade ett kreditkort på golvet i bilen och sedan fastnade med handen mellan bilsätet och golvet. Den tog liksom tvärstopp när jag skulle lyfta upp den.
Handen gick ju uppenbarligen att klämma ner i utrymmet så varför gick det inte att dra tillbaka den på samma sätt? Jag blev tvungen att andas djupt ett par gånger innan jag efter ett par försök kunde lirka ut den från fängelsehålan under sätet. Första tanken som slog mig när jag kommit loss var; vem ringer man om man fastnat i bilen?