Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag sitter och läser skittidningens artikel om dödsknarket burundanga – skopolamin och funderar på om det är positivt eller negativt att man skriver om det.
De skriver att; skopolaminet gör den som tar ämnet fullständigt medgörlig – och alla minnen från ruset försvinner. Detta gör drogen idealisk för tjuvar och våldtäktsmän.

I mina blå så verkar det lite dumt att tipsa alla coneheads där ute, som inte kan skaffa tjejer på normalt sätt, om att det finns alternativ för att få ligga, eller vad de nu är ute efter. Vad är det för mening? Behöver en vanlig Svensson verkligen bli upplyst om att en ny, okänd och livsfarlig drog finns på marknaden? Det kvittar väl egentligen vilken sorts droger jag får i min drink, det viktigaste måste vara att jag inte får någon alls (om jag inte ber om det förstås). Det känns dock tveksamt att tjejer skulle hålla glaset hårdare nu för att man vet att det finns ännu en variant. Jag kan visserligen se en fördel med den här eftersom man slipper komma ihåg skitet efteråt. Å andra sidan så är jag troligtvis lika lättlurad nykter som drogpåverkad så det verkar onödigt att ödsla dyra pengar på mig.

En tjej som kommenterat i artikeln hamnade i en tripp på 17 dagar! Finns det möjligtvis något att få tag på som håller i under hela vinterhalvåret? Då skulle jag kunna tänka mig att testa gränser.

Nyss hemkommen från Karlskoga så har jag hamnat i soffan och sitter här som en zombie. Visst är det roligt att köra bil, det tänker jag inte förneka, men att sitta och köra 50 mil motorväg i slask har i alla fall gjort mig väldigt trött. Enligt min gps så satt jag dessutom och körde på en åker sista delen av resan, och det tog nog musten ur mig. Nu skulle en påse godis sitta riktigt bra, hade jag varit smart så hade jag köpt det under resans gång, men det gjorde jag inte så nu kommer jag inte få något.

I Karlskoga så höll jag en företagspresentation för cirka 40 personer, det gick riktigt bra och jag kände att det var värt resan dit.

Under hela hemresan så fick jag sitta i en härlig odör av bensin. Blondie skulle tanka och när jag gjorde en 180-graders vändning på sölkorven så råkade jag komma åt handtaget, vilket gjorde att det sprutade bensin på mina byxor och skor. Det luktar ju gaaalet mycket, men det var inte ett alternativ att köra till Stockholm i trosor! Jag tänker sluta ursäkta mig nu….jag är tydligen så här virrig och klantig.

Idag sprider det sig två röda rosor på mina kinder. Förvisso så fick jag ett litet försprång med den långa, skållheta duschen i morse men sedan byggdes det på när jag kom till jobbet och upptäckte att jag glömt stänga av värmefläkten när jag gick från jobbet igår. Rummet som är på ca 10 kvm hinner få upp en hyfsad temperatur på sådär 15 timmar, med dörren stängd och en värmefläkt som står och pumpar ut medelhavsvärme. Tänk om jag skulle kunna få lite ordning och reda på torpet istället för att ha tomtarna lössläppta vind för våg. Nu fick jag sitta hela dagen med ett fejkgenerat ansikte medans Linda, lite smart, ursäktade sig med ett butiksbesök och försvann från vår gemensamma bastu. Jag som precis tagit fram riset!

Kursen i italienska igår kväll var rolig. Det var ett tag sedan…okej, ganska jättelänge sedan som jag satt i skolbänken, men den här gången var det ju frivilligt. Det är alltid roligare att göra saker för egen vilja….trots att det kanske är mer utmanande att bli tvingad? Hm, jag tänker inte ta ställning till min eget påstående där känner jag, det finns andra argumentationer jag har med mig själv som ligger före i kön.

Sei tu a parlare italiano? Inte? Då kanske du ska följa med mig på italienskakurs idag! Jag vet i och för sig inte hur mycket italienska jag kommer att kunna efter fullgjord kurs heller, men ett par ord eller meningar kan man säkert snappa upp. Kan man inte språk så får man använda sig av kroppspråk och charader har aldrig riktigt varit min grej. Visserligen kan fantasifullt kroppspråk vara positivt i ett par situationer då man saknar orden, men de situationerna kommer jag inte gå in på nu.

För övrigt så börjar min kalender slita och dra i mig ordentligt nu. Lediga dagar och timmar börjar fyllas upp till bredden av möten, resor, styrelsemöten, (kommande) träning, språkkurs, jobbprojekt osv. Den här veckan är mitt största problem att jag inte kommer att hinna tvätta! Och jag som inte tvättat vitt sedan jag åkte på semester….ni kommer bara att se mig i mörka kläder kommande vecka…om ni hinner se mig förstås.

Var inte det här en skum dag?! Jag är rätt säker på att solen glömde att gå upp idag, inte för att jag kan klandra den med tanke på hur trött jag var i morse, helt utan anledning. Men det underlättade inte när jag tittade ut och det låg ett mörker över Bromma som inte släppte igenom några solglimtar över huvudtaget. Det var av ren envishet som jag klarade att gå upp ur sängen och hade jag inte lagat frukost till syster så hade jag nog aldrig fått upp henne heller.

För att få i gång kroppen tog jag en lång och skön promenad, det var tanken i alla fall. Men, det var riktigt ruggigt ute och jag fick kämpa emot kroppens försök att återvända hem hela tiden. Först efter nästan en och en halv timme lät jag mina frusna fötter leda mig hem till värmen, då kändes mina lår som bodybuildarlår, stora, klumpiga och stenhårda, troligtvis för att all vätska i benen frusit till is, men nu vet jag hur det skulle kännas om jag hade haft sjukt mycket muskler i alla fall.
Jag kommer aldrig att ångra mitt val att behålla badkaret, en perfekt värmekälla att tina upp frusna tomtar i!

Jag var fast i mina drömmar lite längre än jag borde ha varit idag….fast ändå inte. Eftersom jag skulle åka en sväng till Ludvika och vara med på ett möte kl 8 så hade jag satt klockan att ringa kl 04.30, och det gjorde den ju, flera gånger dessutom, men jag lyssnade inte. Så kl 04,53 så fick jag upp ögonen så mycket så att jag uppfattade att det verkligen var dags att gå upp. Tjugo minuter senare var jag i bilen på väg upp till Dalarna. Jag trodde nog att solen skulle gå upp någonstans där efter en timme, men det gjorde den inte. Efter att jag passerat Bålsta blev det plötsligt becksvart ute när det inte fanns mer gatubelysning att tillgå, men å andra sidan så syns farorna sämre när det är mörkt och därför kan man köra snabbare. Logiken fungerar för mig!

Efter mötet så svängde jag inom mamma och Peters lilla stuga och den stod där alldeles gyllengul och fin vid den glittrande isen som lagt sig på sjön. Det var så tyst och behagligt! Så här i efterhand så ångrar jag att jag inte tagit med mig en väska med saker så att jag kunde ha stannat där över helgen, men det kommer säkert fler helger det här året.

Jag roar mig med att läsa Aftonbladet och läser man mellan raderna så blir det faktiskt ganska roligt, på det skadeglada viset.
Två rubriker som kanske skulle ha ett större avstånd mellan varandra är definitivt:

Nära 1000 dödade nu! (Gaza)
Vips, så minskas arbetslösheten.

Det är ju absolut logiskt…men det blir så fel.

En annan stor nyhet är: Patient sexchockad på sjukhus i Karlstad.Stackars man! Han låg med sitt magsår på en avdelning med tre kvinnor och vaknade av att ena kvinnan hade sex med sin man!
”Magsårspatienten kände sig både rädd och kränkt efter händelsen”.
Rädd för vad? Att han skulle råka få sig lite sex på köpet? Eller kränkt för att han inte fick vara med? Rädd för att de inte skyddade sig? Frågorna är många och jag kommer inte få svar på några….hur ska jag överleva detta mysterium?!

Jag är en vampyr! Det måste vara så för jag sov galet oroligt i natt och när jag kom till jobbet idag så såg jag att det varit fullmåne under natten. Nu tror jag i och för sig inte att jag varit ute och druckit blod från främmande människor för jag hade fortfarande duntofflorna på mig när jag vaknade, men det verkar ju som att jag blev påverkad av mångubben i alla fall. Huggtänderna har jag ju fått, synd bara att jag inte fått några övernaturliga krafter och förmågor som borde följa med på köpet.

Direkt när jag kom hem så bytte jag om och gick ut för att promenera. Jag gick så fort så man skulle nästan kunna missta mig för att jogga, eller inte…men det var nära. Dessutom så fixade mina öron de nya hörlurarna som jag hittat i en låda, så idag var allt alldeles perfekt och jag var redo att villa bort mig i Bromma. Dessvärre så hittade jag hem efter en timme igen, så jag får gå på mer okända vägar nästa gång.

Dagens stora fråga:
Hur fungerar hårstrån egentligen?
Om man haft till exempel snebena under en längre period så är det ju inte bara att byta håll på benan helt plötsligt, oavsett om håret är dyblött eller inte. Visst, man kan lägga håret åt andra hållet när det är blött men efter ett par timmar så letar det sig tillbaka till sin trygga moderatsida.

Jag tycker det är lite konstigt! Hår är ju…ja, hårstrån som sticker ut från huvudet, det borde inte ha något minne eller någon favoritsida att falla tillbaka på. Hur kan håret vänja sig vid att ligga åt ett håll? Virvlar kan jag kanske förstå om det är så att de växer ut snett från knoppen, fast nu har jag ju visserligen inga vetenskapliga bevis på att så är fallet, men det verkar ju logiskt.

Antingen det eller så är det något utomjordiskt, för vi vet ju att de små gröna gubbarna från rymden är ute och roar sig med att göra mönster i åkrar runt om i världen, så varför skulle de inte kunna vara ansvariga för virvlarna i hårbotten också?!