Även om det tidvis är mycket moln så tittar solen fram ibland. Jag börjar väl landa så smått mentalt i Sverige nu, men det betyder inte att hjärnan slutat producera panikplaner. Själv vet jag inte om jag är för eller emot, men det om något är ju verkligen inga nyheter.

Apropå sol så är det väldigt mycket sol på jobbet, bokstavligt talat. Vi har ju som bekant flyttat till nya lokaler och jag sitter på solsidan av huset. Hittills har det inte varit några större bekymmer eftersom december mest var en stor grå massa rent väderleksmässigt sett, men nu så innebär solen problem under arbetstid (efter arbetstid så är den ju inte kvar längre).

Solen går rakt in på vårt kontor, direkt in i mitt ansikte faktiskt, från sådär klockan 11 på dagen. Detta har gjort att alla som har rum på samma sida som mig har tillverkat egna solskydd, allt från uppklistrade A4-papper till tavlor uppallade mot fönstret. Det är roande att gå förbi alla rum och se vilka lösningar alla har på problemet, tills man kommer till sitt eget (delade) rum.

Jag har tagit en ihopvikt kartong och placerat den bakom datorn och det fungerar ju riktigt bra, problemet är bara att den här kartongbiten alstrar lika mycket värme som ett fullt uppskruvat värmeelement. Så, en stund efter lunch så börjar temperaturen runt mitt bord stiga till bikinivärme och ansiktet förvandlas till ett blossande stoppljus. Runt hemgångstid så är hjärnan helt vändstekt och kroppen simulerar feberyrsel.

Nu har jag ju tjatat ett par dagar om att det är så förbaskat kallt så det här går ju lite stick i stäv med mina uttalanden, men det är skillnad på värme och värme.
I februari så ska vi lära oss ett nytt ord på jobbet – persienner. DET ser jag fram emot!