Är det dags för 2009 nu? Är det nu jag ska tillkännage alla mina storslagna planer, alla onåbara mål som bara en prinsessa kan drömma om?
När jag läser mina mål för 2008 så kan jag bocka av ett par punkter på listan, det får man väl vara nöjd med anser jag. Kanske är det så att jag inte behöver ha så höga krav på mig själv?! Det svåra är väl att efterleva det förstås. Vi människor är så otroligt bra på att ha bra idéer för andra personer, tipsa om hur saker ska göras, moralisera över andras beslut men så fruktansvärt dåliga på att efterleva det själva. Det måste ju ändå vara viktigast att man själv kan stå för sina handlingar. Jag skulle vilja säga att jag oftast kan göra det, men det kanske bara beror på att jag tänjer på mina gränser för att handlingarna ska få plats inom den godkända ramen. Troligtvis är det så, frågan är bara hur tänjbara ramarna är innan det brister och om det är nödvändigt att ta reda på var gränsen går för att stilla sin nyfikenhet.

Oavsett tramset ovan så har jag en personlig önskan om att jag ska försöka ta ut svängarna lite mer i år, våga lite extra, våga släppa taget, hoppa lite högre. Visst, jag kanske faller men de flesta skador läks med tiden. Har man inte vågat hoppa så vet man inte vad som finns på andra sidan. Kanske är det så att världens kletigaste kladdkaka bara står och väntar på mig på andra sidan hindret…det kan man ju inte gå miste om! Jag ska ha kladdkakan!