Tomhet, det är vad jag känner nu, en enorm tomhet dessutom! Känslan kommer ofta smygandes i samband med att mina semestrar tar slut. Jag önskar att jag bodde i ett varmt land och levde ett slapparliv utan några krav. Jag önskar det så mycket så att det gör ont i hela min kropp och själ.

Vid såna här känslovågor så känns världen alldeles för stor och besvärlig för mig att hantera, jag känner mig som en myra som har en tsunami rusandes emot sig.
Jag vill ha ett enkelt liv….. ett tag i alla fall.

I samma sekund som mina barfotafötter landar på soluppvärmd sand så försvinner alla tunga tankar, alla bekymmer….inte riktigt sant kanske, men de blir av en annan karaktär, så mycket simplare, som tex vilken solkräm ska jag ha idag? Ska jag äta lunch klockan 12 eller 13 idag? Behöver håret tvättas idag eller kan det vänta till imorgon? Orkar jag vara uppe och dansa mig svettig med alla vackra människor hela natten? Ska jag ligga på stranden eller i en solstol? Är havet lagom uppvärmt för en simtur? Är det måndag eller torsdag? Mmmm…!

Jag är förälskad! Galet förälskad i drömmen om ett liv utanför de normala ramarna! Mitt största bekymmer är att jag är alldeles för feg och strukturerad för att våga ta steget och hoppa, bara hoppa och blunda! HOPPA!