Ikväll fick jag ett mms med en bild från Jockes olycksplats, Camilla hade varit där och tänt ett ljus. När jag fick meddelandet så gick det rakt in i hjärtat. Hon har varit där många gånger förut och tänt ljus men ikväll så påverkade det mig extra mycket. Det är idag fem månader sedan han gick bort. Genast så kom det en massa fina minnen flygandes rakt in i huvudet och jag log åt dom. Det är så små saker, så små detaljer, inga stora händelser men ändå minnen som etsat sig fast i mig.

Jag kom bland annat att tänka på när vi skulle fika på Brostugan. Han försökte övertala mig att ta mc´n dit men eftersom det var stora mörka moln ovanför lägenheten så svarade jag att man skulle bli tokblöt om man inte valde bil. Han vägrade naturligtvis att köra bil.

När jag var på väg dit så öppnade sig himmeln såklart och det vräkte ner. Ett par minuter senare glider han in på hojen, helt dyngsur men med ett leende så stort att det kunde få vilken surtant som helst att gilla livet. Den dagen satt vi under ett parasoll och pratade om djupa saker som familjeförhållanden, tidigare erfarenheter, drömmar och framtid. Om jag inte hade haft en tid att passa tre timmar senare så hade vi nog fortfarande suttit och pratat, det var alltid lika svårt att slita sig från alla de samtal vi ändå hann med innan han försvann.

Jag saknar dig som fan Jocke!