Igår fick jag hänga med några kursdeltagare på middag och bowling.
Vi fick en 3-rätters middag som bestod av carpaccio, gödkalv och äppelpaj, riktigt gott (jag hade i och för sig valt ut menyn själv så det var ju inte så konstigt).

Bowling är riktigt kul! Det är visserligen på bekostnad av FU-fingrets nagel men det kan jag stå ut med, den brukar oftast växa ut igen.
Mitt problem är att jag inte klarar pressen när jag kommer för nära mål. När jag ser att det verkligen hänger på min prestation om jag ska vinna eller inte så händer något i min kropp som jag inte kan kontrollera. Jag kan vara hur bra som helst fram till målsnöret men när det är inom räckhåll så skiter sig allt för det mesta. Men, eftersom jag hade presterat hyfsat bra fram tills dess så fick jag i alla fall en tredje plats av 14 personer vilket jag får nöja mig med.

Eftersom jag vet att Anna kommer att kommentera sin vinst oavsett om jag skriver om den eller inte, så får jag väl erkänna att hon var sjukt bra på bowling. Jag försöker alltid sula iväg kloten så hårt jag kan för att kunna välta några käglor av bara farten, men Anna hade precis motsatt taktik och det fungerade ju uppenbarligen också. Jag får helt enkelt prova den varianten när ingen ser och det inte är tävling……men jag måste vinna!

I morse fick jag lite kramar av lilla Wille som sovit över. Det är verkligen lustigt hur man som barn kan sova djupt i ena sekunden för att i nästa sitta upp och kvittra som vilken annan muntergök som helst. Behöver barn ingen startsträcka alls på morgonen?!