Ja, så har jag hamnat på ön igen. Igår for jag ner med pappa och Eva medans Kattis åkte med en sjungande Wille och föräldrar. Efter ett samtal med Kattis insåg jag att jag valt rätt bil för avkoppling, Wille sjöng VÄLDIGT högljutt i bakgrunden och hade gjort så konstant hela bilresan. I vår bil så lyssnade vi på ABBA…på band….(det finns dom som använder det fortfarande….i alla fall pappa) i 10 minuter, sen så åkte vi i tysthet.

Stugan var precis lika fin som den var när jag lämnade den sist, det hade varit jättekonstigt om det inte var så. Min målning på utsidan såg däremot sådär ut eftersom jag blev överraskad av ett oväder sist jag höll på, men det är ju toppen…då kan jag sysselsätta mig en sommar till.

Något som retar mig är att fisken verkar ha rymt…till varmare vatten?!

Finns det verkligen så gott om småfisk i havet att mitt bete inte duger att nosa på ens? Inte ens ett ynka litet napp fick jag. Varje gång jag ställer mig med ett spö i handen så tror jag att jag ska få 5-kilos gäddan eller laxen på ett par kilo. Den känslan brukar gå över efter cirka 2 minuter och 25 sekunder då jag anser att de borde ha upptäckt min blingbling-fisk.

Wille hade ungefär samma tålamod som mig, han ställde sig och petade med spöt i vattnet (fiskade) och när vi skulle gå så var hjärnan inställd på ett nytt projekt direkt och han slängde därför spöt i havet.