Julbord…hur falskt klingar inte det ordet en regnig och mörk oktoberdag?
I går kväll så inbillade jag mig att det var snö ute och tomten stod runt knuten och väntade på alla snälla barn (finns det såna?). Antingen så var jag dålig på att fantisera eller så fick jag inte de rätta förutsättningarna för jag fick ingen magisk julupplevelse.
Jag är lite halvt nyfiken på om det faktiskt kan vara ett rekord att äta julbord så här tidigt. Och…vad vinner man i sånt fall?

Nu är jag ju inte så otroligt imponerad av julbordet i sig, det brukar oftast bli att jag slänger i mig lite sill, några köttbullar och i värsta fall ett par korvar, men hur exklusivt är det egentligen? Dessertbordet däremot har en dragningskraft på mig som jag bara inte kan stå emot. Dessvärre så var det inga oemotståndliga läckerheter som dukats upp för kvällen och knäcken som jag längtat mest efter var redan slut när det var dags för mig att gå lös på efterrätterna. Mina kärlekshandtag är dock tacksamma för allt uteblivet frosseri.

Kvällen blev i alla fall kanonrolig! Vi hade superbra underhållning med sång och show och tog över uppträdandet själva på dansgolvet när showgruppen tackat för sig. När klockan närmade sig midnatt så kände jag tröttheten komma över mig och beslöt mig för att göra en Houdini (även kallad Solan) och ”försvinna”. Väldigt listigt så lurade jag alla genom att gå mot toaletterna men vek av till trappan upp och tog hissen från våningen över till mitt rum. När min chef sedan….kraschade i sängen tre timmar senare så var jag så nöjd med att ha fått tre timmar mer sömn än henne (och betydligt mindre sprit i kroppen).