Fan, vad jag blir trött och irriterad på mitt nya nattliga beteende! Nu börjar jag snart själv tro på att något dåligt ska hända! Varenda natt så håller jag på att trilla ur sängen av mina hastiga och häftiga (inte på det coola sättet) ryckningar. Jag har fastnat i en mc-kraschdröm som jag inte kan ta mig ur! Jag skulle inte klassa den som en mardröm, det är inte sådär feberläskigt eller skrämmande på det sättet men det är sjukt obehagligt att krascha om och om igen, natt efter natt! I natt så var det rent bedrövligt hur många gånger jag härjade fram och tillbaka i sängen, visserligen så somnade jag barnsligt tidigt, så kroppen blev väl extra rastlös mot morgonen kan jag tänka mig.

Klockan åtta i morse så tog jag i alla fall min för närvarande ryckfria kropp och åkte ner till Mantorp för att titta på STCC! Det ingick förvisso inte i mina planer att jag skulle behöva köa i 30 minuter för att hämta ut min biljett och att både vip-parkeringen och vår läktare skulle ligga sååå långt bort från depån, men…man kan inte få allt. Det var en helt molnfri dag och väldigt varmt när vinden inte tog tag i en så bara det var ett stort plus.

Resan hem var lite av ett mörker, köerna började redan ut från Mantorp. Bara kön ut ur området fick mig att svettas ymnigt med tanke på att just tanken i princip var tom. Men, utan att behöva knuffas så körde jag på (etanol)ångorna in på macken och fyllde på med raketbränsle.
Det var dock helt i onödan eftersom kön långsamt ringlade sig mot Stockholm. Det tog ungefär en och en halv timme längre hem än vad det gjorde dit, jag blir tokig på att köa!!

När jag väl kom till civilisationen igen så åkte jag in på McD´s drive in för att snabbt få mat när jag kom hem…..men jag kunde lika väl ha lagat en stormiddag hemma för det tog en halvtimme från start till mål! Varför har dom inga smitvägar från McD? Har man väl ställt sig i drive in-kön så är man körd! Men, jag hämnades! Jag knöt näven i fickan JÄTTEHÅRT!