Slut i luvan är ett passande uttryck för mig just nu. Efter en hel dags körning på Mantorp plus en seg bilfärd på E4:an så är jag äntligen hemma.

Starten på resan blev sådär, jag följde efter en bil som skulle hämta upp en kraschad person från sjukhuset och när jag sedan åkte därifrån lite lätt stressad eftersom bensinen höll på att ta slut så fick jag istället en oguidad tur i Linköping. Alla vägar bär till E4:an…..men man kommer aldrig ut på den. Oavsett var jag åkte så stod det skyltat till motorvägen men jag fick åka ett par varv i staden för att väl komma ut till slut, det kändes lite som Twilight Zone. När jag väl var ute så blev jag nervös för ett ögonblick att jag åkte mot fel håll men när skyltarna visade mot Norrköping så började jag slappna av.

Dag ett på banan blev som väntat väldigt blöt, ett pass fick jag till på eftermiddagen och så här i efterhand så kunde jag ha skippat det så illa som det gick. Men, idag så gick det ganska bra, trots att jag har väldigt svårt för utformningen av banan, det var så roligt så att jag inte alls hade lust att sluta när jag och alla andra blev tvungna att åka hem.

Kvällen igår var mycket trevlig. Vi provade ett steakhouse i Mjölby av alla ställen och det var riktigt lyckat och supertrevligt! Trots att det är skönt att vara hemma så skulle jag lätt kunna stanna ett par dagar till och köra, banliv är coolt och vilka sköna människor det finns!