Det går upp och det går ner, jojo-effekten fortsätter att härja hej vilt i min kropp. Ena dagen är jag på topp och andra dagen är jag nere och krälar bland amöborna igen. Lite mellanmjölk är just nu att föredra!
Gårdagen gav mig inga förhoppningar om motorcykelkörning eftersom det var grått, kallt och regnigt…förstås. Men, mitt på dagen så försvann plötsligt alla moln, solen tittade fram och asfalten torkade upp. Fantastiskt!

Det blev en härlig tur till Vaxholm, vädret var verkligen helt perfekt! Jag älskar att köra hoj! Det ger mig allt jag behöver…för stunden. Dock så kunde jag gott vara utan alla de poliser som svärmade på vägen som en annan fårflock. Kvällarna är nu mera alldeles för korta för att räcka till för en ordentlig långtur, när mörkret har lagt sig så suger det fortfarande i gashanden och kroppen skriker efter action. Har jag sagt att jag älskar att köra hoj?! I samma sekund som hjälmen åker på så försvinner alla envisa tankar som snurrar runt och sätter hjärnan på prov, problemen får inte plats inuti hjälmen helt enkelt, vilken tur att jag inte köpte en för stor hjälm.