Är det nu när semestern börjar lida mot sitt slut som man ska känna sig alldeles utvilad och redo för att jobba hårt ännu ett år? Om det är på det viset så har jag nog misslyckats eftersom det mer känns som att jag kommit in i ett lugn som jag inte vill släppa. Jag vill kunna gå runt barfota hela dagarna, ta en tupplur efter lunch om jag är pömsig, vakna klockan sju och känna att jag kan ligga och dra mig tills jag känner mig redo att gå ut i solen och mysa. Dessutom så fasar jag över att behöva sätta på mig mina ”vanliga” kläder igen. I lördags tog jag på mig mina jeans för första gången på flera veckor och de hade krymt i midjan!! Hur har det gått till? Det kan ju knappast ha att göra med att jag äter godsaker hela tiden i alla fall!

Vi har för lite semester överlag anser jag. Det blir så höga förväntningar och för stor sak av det hela när man bara har semester en gång per år (ja, alltså långsemester). Det måste göras så mycket saker, planeras i god tid innan, fylla upp schemat så att ingen tid går till spillo. Förr tog jag aldrig semester om jag inte skulle resa någonstans, så de här fyra veckorna utan ett planerat schema känns ovanliga men ack så sköna och välbehövliga. Vad som såg ut att bli en sommar med mycket aktiviteter vändes plötsligt till en period för sorg, tankar och ett behov av lugn och ro runt omkring mig. Det är otroligt läskigt vad saker kan förändras på ett ögonblick, inga flera såna händelser vill jag vara med om!