Börjar kroppen förbereda sig för slutet av semestern tro? Redan klockan åtta hade jag ätit frukost i tysthet och hunnit med en dusch. Fast den troligaste anledningen till att jag var uppe så tidigt är väl att jag vaknade av att jag var kissnödig förstås.

Ett par timmars sol hann vi med innan molnen närmade sig. När vi trodde att det var slutsolat så fick vi pappa att dra runt alla oss fem ungdomar (ja, jämfört med honom så är vi det) på ett par vändor wakeboard var……fortfarande i sol. Idag tänkte jag att jag skulle våga mig över vågen, men det gjorde jag inte. Bakbenet (ja, man har ett sånt när man kör wakeboard) var trött redan efter en liten stund och inte alls redo för några konster, så det fick bli en poserrunda utan några vurpor eller andra uppseendeväckande saker. När jag kom tillbaka så lyckades jag landa ett par centimeter från bryggan, hade det inte varit för att jag trasslat in mig i linorna som håller fast bryggan så hade jag kunna sätta mig direkt på den.

På eftermiddagen så försvann alla från ön, folk måste tydligen jobba och lämnade därför kvar mig och pappa (och hunden) alldeles ensamma. Nu är det uppenbarligen slut på extravaganta middagar eftersom alla kockar försvann och lämnade mig och pappa kvar till mackornas öde. Men…ett par smörgåsar med hallonsylt och en kopp te är inte fel det heller.