Det går troll i mig och nya bilar! Jag har ju alltid varit väldigt förtjust i bilar och vårdat dom ömt…ja inte lika väl de sista åren kanske, men förr i tiden så stod jag alltid och putsade på bilen minst en gång i veckan.

Nu när jag har min nya kära stekarvolvo (inte ett ord!) så har ju samma känslor återkommit; jag måste vårda den, städa den, tvätta och putsa. Det har väl fungerat lite si och så med den biten…men jag är på väg. I måndags när jag kom till Stockholm, på lite lagom dystert humör eftersom jag kom upp pga begravningen, så var jag i Kista och fick tag på ännu ett par sandaletter till min samling. Men, när jag skulle ut ur garaget så klantade jag mig duktigt. Jag hade full koll på en familj med massa barn överallt när jag backade ut och passade mig för att inte köra över dom (vilket jag så här i efterhand skulle ha valt). Pang sa det! En stor och tjock stolpe kom flygande på mig från ingenstans och vek min backspegel åt det hållet den inte ska vikas. Hmm, typiskt…någon annan, inte mig! Det var dumt, klantigt och totalt onödigt!

Först igår orkade jag titta på sidan av bilen och hittade rödfärg på framdörren…där det borde vara svart färg. Mer än så räckte inte min ork till för just det problemet. Någon dag ska jag rengöra dörren och putsa lite för att se om lackskadan är lika djup som den psykiska skadan.

Min första splitter nya bil jag köpte hade jag i cirka en månad innan jag fick inbrott och båda framstolarna blev stulna. Min andra nya bil hade jag i en vecka innan någon slog upp sin bildörr i min i ett garage. Den tredje råkade jag faktiskt repa mot en husvägg, men fronten var ju så lång så den tog aldrig slut (officiell förklaring). Fan, det har hänt förut….det hade jag förträngt.