Jag vann! Fast det var med nöd och näppe eftersom Eva var på väg ut från sin stuga när jag och Therese gick förbi. Sedan kom resten av folket en efter en vilket gjorde att vi hade en ”storfrukost” idag.

Kattis kom sist, vi hörde ett vrål från hennes stuga och sedan ett argt ”MURRE”-skrik. När vi tittade dit så kom Murre hastigt utfarande och Kattis efter med en sopborste i högsta hugg. Det var ingen som vågade fråga vad dom hade haft för dispyt så tidigt på morgonen.

En stund efter lunch drog tjejerna från ön och lämnade mig till mitt öde. Så, nu är det alldeles stilla och tyst igen (kan bero på att pappa och Eva dragit till Norrköping för att hämta Jenny) men för tillfället så är jag helt ensam, förutom ett par ungdomar som lagt till vid trampolinen och roar sig med den. Hur kan det vara så roligt med en trampolin? Borde jag gå dit och prova för att se vad som lockar? Nja, kanske en annan dag. Nu ska jag bara njuta av tystnaden.

Vädret har gjort en gir åt ett oväntat håll, molnen börjar dyka upp på den tidigare klarblå himmeln. Det skulle inte förvåna mig om en regndroppe eller två föll ner på mitt huvud.