Att vara på en ö som tidigare varit gästhamn innebär ett visst arbete i form av att jaga bort folk som tycker att de ska kunna lägga till vid bryggan och få ta del av idyllen. Men, så roligt ska dom inte få.

Dagens konversation mellan Jenny/Pappa och en segelbåt från Västerås:

J: Gästhamnen är nerlagd!

B(åt): Men det är ju en gästhamn!

J: Nej, gästhamnen är nerlagd.

B: Men det står ju i vår bok (håller upp en gästhamnsguide) att det är gästhamn.

J: Då är den nog gammal.

B: (Tittar efter årtal på framsidan av boken) Men vi har ju legat här massa gånger.

J: Jaha.

P: Det finns massor av fina öar runt omkring där man kan lägga till.

B: Men vi vill ligga vid brygga!

J: Jaha?!

B: Så man får inte lägga till här då?

J: Nej.

B: När la gästhamnen ner då?

P: Tre år sedan.

B: Var ska man ligga då? (Med gnällig röst)

P: Det finns två gästhamnar en bit härifrån (pekar och förklarar).

B: Men….vem äger ön då? (Med barnsligt trotsig röst).

P: (Räcker upp handen).

B: Jaha… (Vänder tjurigt ryggen till och seglar iväg).

Havsluften är kanske inte bra för alla….

När vi hade legat och svettats i flera timmar och….badat (?!) så var det dags för årets första wakeboardtur. På andra försöket så kom jag upp utan att ha fått i mig halva havsbotten och kom en bit i alla fall innan jag insåg att valet låg mellan ett djupdyk framåt eller helt enkelt släppa linan och landa mjukt. Jag satsade på det andra alternativet och sjönk långsamt ner.

Runt ön kom jag i alla fall och hade bara ett ben som skakade hjälplöst till skillnad från förra året då jag inte ens kunde stå själv efter en runda. Framsteg!