Dagsstatus: larvigt trött, jobbigt varm, tokigt förvirrad och lagom panikslagen inför helgen!

Hade det inte varit för att jag kommer vakna två i natt så skulle jag ha lagt mig för att sova nu, sova bort hela kvällen. Det är precis en vecka sedan olyckan nu och när klockan passerat halv tio ikväll så vet jag att olustklänslorna kommer att dyka upp.

Jag går fortfarande och tror att det kanske finns hopp om att allt det här bara är ett dåligt skämt, och vet ni…det vore okej om det var det, hur dåligt skämt det än må vara. Ett par gånger om dagen så känner jag ett behov av att skicka ett sms till honom för att se om jag får något tillbaka. För att inte göra mig själv grymt besviken så håller jag mig från att göra det.

Imorgon ska jag flyga segelflygplan om vädergudarna kan leverera väder som passar. Jag ser verkligen fram emot det. När jag är där uppe så kommer jag att titta efter Jocke och tänka på honom (som om jag inte gör det annars). Jag vill nog gärna tro att han sitter på ett moln och tittar ner på oss, små krakar som lägger ner tid på att vara ledsna istället för att leva livet.

Jag lovar…jag ska leva livet, alldeles alldeles snart.