Jag går itu! Det här är den absolut värsta dag jag har haft och kommer ha på länge!

I natt klockan 3 så fick jag ett samtal om att min goa, härliga vän Jocke hade kört ihjäl sig! Det är helt ofattbart att han inte kommer tillbaka! Han kommer aldrig mer att ringa, smsá eller träffa mig, jag kan bara inte tro det! Jag har ju precis börjat lära känna dig bättre!

Sedan telefonen ringde så har tårarna sprutat oavbrutet, jag ser inget hopp!

Visst kan jag se tillbaka på de goa stunderna jag fått i hans sällskap, men jag är inte nöjd! Jag vill ha mer av ditt sällskap! Det var inte dags för dig än Jocke! De bästa människorna ska inte gå först! Varför skulle du ut och köra i natt? Vi skulle ju köra idag! Kunde du inte ha hållt dig hemma?! Varför var du tvungen att gasa så hårt? Varför svarade jag inte ja på att du kunde skjutsa hem mig från min Täbykväll igår, tänk om det var det där viktiga ”om”-et?!

Hans otroligt fina och härliga kompisar tröstade mig alldeles underbart idag vid olycksplatsen. Jag tycker så synd om alla oss som förlorat en sån jäkla bra kille! Hur går man vidare härifrån?

Jag tänker på dig och saknar dig!