Saker blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Jag vet inte om det ligger i människans natur att tro att man kan planera och kontrollera sitt liv, det är lustigt att man inte insett att det inte fungerar än. Jag menar, hur många år har vi funnits till utan att lära oss?! Vi måste vara de dummaste varelserna på jorden.

Nu blev det djupt…men jag spann vidare på att min planering inte blev som den skulle och hamnade här.

Igår så skulle vi åka ner till ön runt middagstid för att undvika de värsta köerna. Men när vi fick höra att köerna skulle vara som värst efter kl 15 så snabbade vi oss på och fick iväg oss med Ekeröfärjan som gick halv tre. Jag hade naturligtvis inte packat eller förberett något innan eftersom jag ”skulle ha haft” flera timmar på mig. När vi köat tillsammans med alla andra tusentals bilar fram till Södertälje så kände vi ändå hopp för att komma fram i tid.

Strax innan Norrköping så fick vi veta att pappa valt att få smärtor i bröstet efter att ha suttit i Söderköpingsköerna i någon timme (jag förstår hans frustration) och därför fått åka tillbaka till Norrköpings sjukhus med pling-plong-taxi. Så, när vi varit förbi och kollat att det inte var något allvarligt så åkte vi vidare….för att hamna i köerna. Alltså, det är helt galet sjukt vilka köer man ska sitta i. Hur kan dom dessutom ha den dåliga smaken att ha broöppning en gång i kvarten? Det var så tråkigt att köa så att hälften vore nog. Eftersom vi tagit med oss Evas mamma från sjukhuset också så kunde vi inte poppa och larva oss som vi gjort på vägen ner till Norrköping.

Efter fem och en halv timme (!!!!!!) så var vi till slut framme vid båten och kunde åka över till stugorna! Ja, jösses!