Fan, idag landade jag. Kraschlandade! Uppenbarelsen att jag inte var kvar på Gotland kom så plötsligt. Igår trodde jag att det berodde på trötthet men idag insåg jag att det var min adrenalinnivå som föll till botten med ett plask!

Det är väl kanske inte helt underligt med tanke på att jag gått och väntat på den här helgen i över ett halvår nu, men jag hade inte väntat mig den enorma topp jag befann mig på till och med söndag…och därför inte heller vägen ner och tillbaka.

På jobbet var det lugnt, alldeles för lugnt. Vid fikat så satte jag och Tiina oss ner och åt morotskaka från förra veckan för att få ett par minuters sockerrus och det hjälpte faktiskt en stund. Förhoppningsvis så var den inte så pass gammal så att den kommer ställa till med andra bekymmer, men…då är det något som händer i alla fall.

Lagom till middag drog jag ut med the girls och åt mackor med skagenröra nere vid vattnet. Det var väldigt kallt, men är det sommar så är det!