Ja ni, jag hoppas verkligen att ni njuter av värmen, för det gör inte jag. I måndags tog jag mitt pick och pack och for från högsommarvärmen upp till kalla Haparanda. Vi har för tillfället 3 grader och lite snö i luften, fantastiskt. Det man dessutom har gjort för att isolera denna lilla stad ännu mer är att man underlåtit sig att bygga en flygplats, vilket gör att man får flyga till Luleå för att sedan köra i en och en halv timme för att ta sig hit. Staden är som gjord för att hålla sig undan.

Vad ni däremot går miste om är alla dessa original vi har inne på massrekryteringen jag håller på med nu här uppe. Det går inte att missa att Haparanda ligger extremt nära Finland, vilket både märks på dialekten och på sinnesstämmningen på personerna vi pratar med. Man kan väl säga att det inte är många energiska och sprudlande personer som passerar våra rum, men…de är nog charmiga på sitt sätt, om de bara lär sig att öppna munnen och prata först.

Kroppen är just nu ganska mör och kommer att bli ännu ondare i morgon, jag har faktiskt varit så pass duktig att jag tillbringat en timme på gymmet här både igår och idag. Så lagom till hemfärden imorgon mot värmen så kommer jag säkert sitta och kvida av ömmande muskler. Men, för att se det positivt; har man ont så lever man.