Ända sen i våras så har jag varit dålig på att titta på tv, vilket inte är någon nackdel i sig men nu när Idol har startat så försöker jag komma ihåg att sätta igång tv´n varje kväll vilket inte är det lättaste.

Jag lyckas glömma det varenda dag tills jag sitter och surfar Aftonbladet eller bloggar här och ser ordet Idol, då jag rusar upp efter fjärrkontrollen och kommer in mitt i programmet.

Serien i övrigt är ganska långtråkig men just uttagningarna både roar mig och får mig att skämmas på samma gång.

Mobbing i tv är inte något unikt för Idol men när det är så direkt riktat till deltagarna så är det både lite fult och spännande att titta på samtidigt som jag skäms för den låga nivån hos juryn när de går på som hårdast. Jag skulle vilja se juryn sitta enskilda och våga säga de saker som ploppar ur utan att ha de andra som stöttar och klappar en på ryggen efter en extra taskig kommentar.

Mycket blandade känslor kommer fram ur mig eftersom jag gillar elaka påhopp…till en viss gräns, man måste ha en viss finess för att klara av konstformen att vara roligt elak och det lyckas de inte så ofta med.

Jag avundas personer som kan sjunga, det är den enda riktiga talang som man föds med, har du inte den så är du körd. Visst kan man lära sig att sjunga bättre men rösten måste finnas där och tro mig när jag säger att jag har letat och letat, men i mig finns den inte!