Det finns en fördel med att det börjar bli kallt (med tanke på att det snöat i Norrland så är det bara att inse fakta och börja leta fördelar), mitt kök luktar inte lika illa på hösten/vintern.

För en vecka sedan eller två så började det lukta ganska skitilla i köket, när jag till slut tog ut soporna så förbättrades omgivingen avsevärt. På vintern så kan man vänta mycket längre med att tömma sophinken och ta bort gamla matrester i diskhon, de blir inte gamla och  illaluktande lika snabbt.

Jag har som regel att hålla det snyggt och rent omkring mig men ibland så väntar jag lite längre mellan städomgångarna och då tycker jag nog att jag inte ska behöva lida för det. Egentligen så är det rätt konstigt varför jag inte diskar oftare. Det kan gå flera dagar som man går förbi berget och hittar på massa ursäkter för att kunna dra på det en dag eller två till. När man väl bestämt sig så tar det max 5 minuter att diska allting och sen är köket skinande rent igen. Borde man (jag) inte lära sig/mig att det krävs så lite? Varför är det lika jobbigt att ta tag i det nästa gång och nästa gång.

Om man ska hårddra det så känns hela mänskligheten så blåögd, vi älskar att dra på saker som anses jobbiga men när det är över så har det krävts så lite energi så att man knappt märker det.

Det är lite som min telefonnoja, när det ringer på jobbet så suckar jag och ibland svarar jag inte ens för att jag tycker att jag sitter med något viktigare. Det resulterar bara i att det ringer ännu fler gånger, ända tills jag svarar och då är det ofta bara skitgrejer som går jättesnabbt att svara på.

Jag ska bli en bättre person! Jag ska kanske till och med skriva en lista på saker som jag ska förbättra (inte för att jag blir bättre av att skriva en lista, men det måste räknas som att jag är ett steg närmre i alla fall).