Jag känner en hatkärlek för min dator. Jag älskar den för att jag kan ta med den överallt och att den underhåller mig när jag har tråkigt men jag hatar den när den plötsligt får för sig att sluta fungera.

Helt utan anledning så bestämmer den sig för att jag inte ska komma åt nätverket och det här gör den ungefär ett par gånger i veckan. Det kanske skulle vara min router jag borde hata men det låter inte lika bra att hata sin router. På den tiden som jag hade en stationär dator så hade jag aldrig de här problemen.

Det är som att djävulen i min hjärna har direktkontakt med datorn och känner av när det passar som minst att jävlas med mig.

Eftersom jag inte kan låta den vara när den krånglar så går massa tid åt att vara frusterad och försöka hitta massa finurliga lösningar som säääkert kan lösa problemet. Jag verkar aldrig lära mig att för eller senare så kommer den faktiskt igång av sig själv, av någon outgrundlig anledning.

Ikväll när jag var som mest irriterad och startade om den för fyrtiofjärde gången så gick jag in i köket och öppnade ett brev som legat ett tag oöppnat medans datorn roade sig själv. Brevet var från SEB som meddelade mig att mitt kort kan ha varit utsatt för bedrägeri och behöver därför bytas omedelbart, suck!