Så kom julafton och jag är dyngförkyld med feber och en elak hosta. Jag misstänker att det en fortsättning på Mexicosjukan. Hostan jag har kallar jag för håll käftenhostan eftersom man nästan blir lika tokig av att lyssna på någon som har den som att ha den själv. Det är en sån där mörk och djup hosta som kommer från ryggen.

För att inte smitta ner Kennys släkt och för att jag var rätt risig så fick Kenny släppa av mig hos mamma innan han åkte vidare för julfirande. Hos mamma passade jag på att vila ut i soffan, utan ett enda barn som krävde uppmärksamhet, i flera timmar innan Kenny och barnen kom tillbaka för att hälsa på tomten som satt och väntade med paket.

Felix var så lycklig i morse när tomten varit förbi och lämnat ett paket, ”precis vad jag önskade av tomten” sa han början öppnade paketet. Jag är inte helt säker på hur Felix uppfattar tomten dock, när vi sa att Peter skulle komma snart så sa Felix något om att han var fast inuti tomten.