Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Mitt andra älskade barn är så stor! Vuxen i jämförelse med Tuva. Han kommer och frågar om han får kasta Tuvas använda blöjor i soptunnan (morgonbytet som ligger nedanför sängen), han stänger själv av tvn när det är läggdags, tömmer sin egen potta i toaletten, plockar upp Tuvas leksaker som hon tappar på golvet om och om igen. Han pekar på texten i tvättlappar, i tidningar och leksaker och frågar vad det står. Om det är ett ord som innehåller x så säger han att det står Felix.

Han har plötsligt blivit så stor! Två dagar borta i snökaoset och så kommer han hem och säger nya saker, nya fraser, han snappar upp allt. Hans humör har blivit så otroligt mycket bättte, jag kan inte ens komma ihåg sist han sa ”mamma jag är arg dig”. 

Skrikfesterna är sällsynta och när de inträffar och jag bär in honom på rummet så vill han att jag ska krama honom så fort jag släpper ner honom, istället för att han slår mig eller skriker ännu mer. Sen har han förstås en jäkla vilja och gör massa dumheter fortfarande men jämför man med en månad eller två sedan så är det ljusår bättre nu. Han och Kenny har fortfarande en del bråk och han verkar ha en liten mammaperiod nu men förhoppningsvis så växer det också bort.

Hans och Julias relation växer, när jag kommer och hämtar honom på dagis så är första reaktionen inte längre glädje, även om den kommer efter ett tag. Han vill inte åka hem, han vill stanna på dagis och leka med Julia. De minskade tiderna på dagis i och med att Tuva föddes är inte helt positivt i Felix ögon.

Ikväll hade de ficklampskväll på dagis. De hade hängt upp reflexer och en liten tipsrunda som vi skulle gå men så fort Felix fick syn på Julia så sprang han bara efter henne. Enligt Julias föräldrar så verkar känslorna vara besvarade, därhemma pratas det tydligen mycket Felix.