Jag har börjat jobba nu, på riktigt, och det är så himla skönt! Man får väl inte säga det egentligen men jag känner mig lite uttråkad när jag går hemma för länge med barn, jag vill inte bara vara mamma.
Så nu är Kenny hemma och leker med Tuva istället.
I torsdags var min första officiella dag på jobbet och den startade med ett tvådagarsmöte för alla Sveriges varuhuschefer som följdes av en festhelg tillsammans med allas respektive.
För att busa lite så hade jag, Kenny och en jobbarkompis planerat att överraska vår VD innan middag på fredagen. Han visade sig inte vara så imponerad av överraskningar, utom hans kontroll, men när han kom fram till Kenny som stod redo med flygplanet så lättade stämningen.
Han fick sig en flygtur med spinnar, rollar loopingar och diverse kullerbyttor innan han skickades vidare till Sånga-Säby konferens där alla vi andra gjorde iordning oss för middag.
Det blev en jättetrevlig middag med oerhört trevligt sällskap, underhållning med Daniel da Silva och fantastisk musik i form av Mack Johansson.
Allt snurrade rätt bra, trots att jag inte drack mycket, när vi traskade tillbaka till rummet någon gång efter midnatt.
På lördagen så fick vi en frukostföreläsning av Mia Törnblom som var riktigt kul.
Jag var väldigt seg i kolan under förmiddagen men vi aktiverades av tävlingar i jättekanot, skytte, segwaykörning, bumpyballs osv så det blev inte en lugn stund för återhämtning. Å andra sidan så hann jag inte känna efter hur trött jag var heller.
På kvällen så var det cowboytema och fest i en lada i närheten. Även denna kväll var det full aktivitet med tävlingar och musik.
När middagen avslutades så var det dags för linedance. Linedance…
Jag är duktig på många saker, Segway, skytte och paddla jättekanot bland annat men jag är inte bra på linedance. Det här med koordination är inte min grej.
– Följ takten och börja med höger fot, fram fyra steg, klappa, bak fyra steg, ihop, bak fyra steg, klappa, fram fyra steg, ihop, tre steg till höger, klappa…..ja ni förstår.
Jag och Kenny var kanske bland de nyktraste men vi vinglade och trampade på varandra, puttades och snavade och vi var inte unika om det. Vi skrattade! Så att tårarna sprutade och magen värkte. Jag skrattade så att jag knappt kunde få stopp på det, och det gjorde även alla andra som deltog eller stod bredvid. Dansgolvet var ingen vacker syn men alla hade roligt åt det.
När lektionen var över så smög vi oss hem till rummet och njöt av att få lägga oss i en skön hotellsäng, utan sparkandes eller skrikandes barn, och kände oss bortskämda för att vi haft en sån otroligt rolig helg.
Tack Kattis, mamma och Peter för att ni tog hand om våra kära små luringar. ❤️
Det var ungefär två år sedan vi var på ön, utanför Söderköping, men nu var det dags igen.
Efter mötet i fredags i förra veckan så tog jag och Felix sikte på Norrköping där vi skulle plocka upp Tuva och Kenny från lastbilen.
Det blev förstås en liten detour på 45 minuter när jag fick åka hem tur och retur för att öppna toalettdörren för att Nisse skulle ha möjlighet att nå sin kattlåda.
Just i det ögonblicket så var Kenny inte högst upp på topplistan.
Väl nere på ön så var det så skönt att vara där igen. Det är så otroligt fint och harmoniskt, om man inte har barn förstås.
Vi blev totalt 16 personer med fyra olika uppfostringsmetoder och rutiner.
På lördagen så gav sig alla sju barnen, och två vuxna ”barn”, ut på ön för skattjakt. Pappa och Eva har förberett med kartor och skatter. Är pappa inblandad så vet man att det är klurigt, så jag blev inte ett dugg förvånad över att skatten visade sig vara en karta med ett nytt kryss på.
Nu var barnen lite för smarta, eller snarare skarpögda, för kartan de hittade var egentligen fel karta i raden av kartor. Istället för att skicka dem till en ny karta så avslöjade den vägen direkt till skatten, utan att passera de tre andra kartorna.
Pausen för alla som inte var inblandade blev alltså betydligt kortare än önskat.
Molnen sprack upp under eftermiddagen och det blev plötsligt badväder, om man hade våtdräkt. Killarna badade i alla fall och när de tog fram ringen och började köra den efter båten så ville Felix testa.
Jag ville inte skicka iväg Felix ensam i ringen så han fick sitta i Willes knä. Det gick ganska bra till pappa släppte av dem 20 meter från bryggan och vågorna gjorde så att ringen välte med båda killarna.
Felix kom upp över ytan vrålandes!
Han skrek hela vägen in medan Wille drog in honom i flytvästen till bryggan.
När jag fick upp honom så skrek han ”JAG VILLE INTE BADA I SLAJMET”! Han vad alltså skitförbannad över att han tvingats bada med alla de maneter han stått och fiskat upp under dagen.
Efter en kaka uppe i huset så gick humöret upp på topp igen och allt var förlåtet.
På kvällen åt vi kräftor i mängder och njöt av en fin sommarkväll.
Den här fina killen hade jag med mig på jobbet i fredags. Redan innan han visste att han skulle få åka till mitt jobb så sa han ”mamma, kan jag inte få följa med på ditt jobb en dag?”. Perfekt! ”Klart du kan, följ med imorgon”!
Jag skulle ha ett tvåtimmarsmöte med ett par på min avdelning och vår VD, trodde jag, så jag tänkte att Felix kunde sitta och titta på IPaden under tiden. Men när vi gick in i styrelserummet så var vi snart 16 personer och det kändes plötsligt inte helt okej att ha med Felix där.
Felix uppförde sig dock perfekt! Han satt tyst och stilla, utan att bry sig det minsta om vad vi höll på med eller pratade om. Han viskade till mig när han ville ha nötter eller dricka men annars var han knäpptyst. Min fina stora, lilla kille. ❤️
Augusti alltså! Den där eftersläntraren som får väga upp för juni och juli. Kanske till och med för våren som uteblev, men som gör att det sista vi minns av sommaren var att det var fint väder. Vad lättlurade vi är!
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer