Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det var så rätt av mig att åka hem från ön, trots att de säkert fick alldeles strålande väder där också, men nu var det ju inte riktigt det som var grejen. Det viktiga idag var ju att få köra motorcykel och det fick jag, efter lite mek såklart.

Jag vet inte varför jag trodde att den skulle starta på en gång, jag förutsatte det naturligtvis eftersom den aldrig har krånglat förut. Men, nu vet vi ju alla att saker med motor har inte riktigt gått min väg den senaste tiden så jag borde inte vara förvånad.

Batteriet var totalt stendött! Trots att jag laddade det en stund och Mattias försökte springa igång den så gav den knappt ifrån sig en suck ens. När vi till slut använde oss av startkablar till bilen så gick den igång i alla fall.

Innan batterimeket så lyckades jag tappa ner min nya skruv till sitsen i motorutrymmet, där får den bra sällskap av den gamla skruven som jag tappat innan. Jag kanske bara ska ha en skruv till sitsen?! Vad vet jag?!

Efter ett snabbt batteribyte utanför Biltema så blev det ett par timmars körning och det var så härligt! Fan vad jag har längtat, inser jag nu. Att jag sen är helt mör i kroppen är en helt annan sak.

Vad gör man klockan 06.20 om man inte jobbar?! Jag var klarvaken när jag tittade på klockan och insåg att jag inte kunde somna om. Utanför fönstret så var det klarblå himmel vilket jag kunde tyda som att det skulle bli en riktigt fin dag. Nu jobbar ju inte jag på SMHI, så jag hade naturligtvis fel…fast det brukar ju dom också ha i och för sig.

Redan vid frukosttid så kom de första regnmolnen fram och satte stopp för alla eventuella utomhusplaner.

På eftermiddagen kom jag fram till att jag var alldeles för rastlös för att sitta nere på ön i regnet och bestämde mig för att åka hem. Min mc-abstinens börjar verkligen göra sig påminnd nu, jag måste plocka ut min (andra) pärla i helgen!

Jag tänker fortsätta att tjata om min bil ett tag till! Den går som ett lok och slingrar sig härligt snabbt genom alla kurvor utan att kännas det minsta ostabil, jag känner ren kärlek när jag sitter i den.

Vägen bar direkt hem till bror och fru för lite allsång framför ”Så ska det låta”! Helt seriöst så är min första impuls när jag ser Patrik Isaksson att jag vill göra illa honom. Jag skulle nästan kunna dra det så långt som att påstå att jag får spykänslor när jag ser honom uppträda, eller bara finnas. Hoppas hans fru inte känner likadant.

Det som såg ut att bli en väldigt molnig dag förvandlades helt plötsligt till en alldeles jättefin dag med strålande sol och blå himmel. Hur gick det till?!

Strax innan lunch så fick jag ett spontant infall och bestämde mig för att åka ner till min lilla stuga. Jag hade dessutom ett stort behov av att få tid med bilen, lära känna den och se vad den går för.

I Norrköping blev jag lite lagom förvirrad när de hade stängt av massa vägar och navigatorn ville lotsa in mig på vägar med körförbud. När jag väl kom på rätt väg igen så hamnade jag mitt i en raggarkortege som gick långsamt. Vad protesterar man mot om man kör raggarkortege? Mindre skatt på snus? Högre pant på ölburkar? Ja, jag vet inte, i vägen för mig var dom i alla fall, det protesterar jag mot.

Det var en ren fröjd att ratta min kära bil genom alla tusen böjar den sista halvtimmen ut till hamnen. Den är så följsam, så otroligt skön att köra och dessutom ganska pigg vill jag påstå. Vi kommer trivas mycket bra ihop (så fort jag vänjer mig av vid att den inte är automat).

Strax innan jag kom fram så stötte jag på en älg bredvid vägen, när jag stannade för att titta så glodde älgen en stund på min fina bil, för att sedan traska vidare.

Efter att jag varit borta från min stuga i nästan ett halvår så var det ren lycka att komma dit igen, den är också så fin. Allt är så fint just nu! Att jag sedan var med och drog upp 7 liter strömming i solnedgången satte bara pricken över i´et på en riktigt bra dag! (Jag bjuder dessutom på en riktigt ”Bonde söker fru”-bild! Varsågoda!

Ja, var ska man börja?! Jag startar med att säga att mitt leende går från öra till öra idag, så får jag återkomma till det sen.

Gårdagens övningar på kursen var allt annat än normala. Vi slängde in alla i en minibuss med en navigator och ett par koordinater till en skogsglänta i Norrtälje. Väl där fick de nya, spännande utmaningar som till att börja med gick ut på att ”fånga” ett par kongoleiska (stavning…what ever) djungelhöns ur ett par burar för att sedan….göra förrätt av dom. Detta innebar naturligtvis att de behövde nackas innan. Ena hönan lyckades fly till ett närliggande träd, där satt han i godan ro medans hans kompis blev halshuggen, ända tills han blev nerskjuten istället. Ack, ack!

Huvudrätten skulle bestå av hjort, vilket gjorde att gruppen fick ge sig ut och leta djur i skogen. Dessvärre så lyckades de skrämma bort allt levande och fick därför slakta en nyskjuten nödhjort, lite som i matprogrammen där allt är förberett.

En liten reflektion om just slakten är att det luktar ganska illa, det kan vara bra att tänka på.

Efter ett par timmars kockande i köket så var gruppen redo att servera maten och jösses vad gott det var!

När klockan närmade sig midnatt så var det dags för trolleri av en magiker som vi hyrt in. Jag vill redan här ursäkta mig till alla mina gamla ex (en 2-3 stycken sådär) att jag är precis sådär knepig som ni säkert tyckte att jag var. Den här kära magikern lyckades med alla sina mindgames och tankeläsning och sånt förutom på mig. Jag skulle memorera en rad i en bok och han skulle tala om vad jag tänkte på, vilket han misslyckades helt med. Jag kände mig jättedum för att ha förstört hans prestation, men vad gör man? Ingen kommer in i min hjärna! INGEEEEN!

Efter ett par timmars sömn och lite konfererande på förmiddagen så fick jag äntligen åka och hämta min alldeles fantastiskt fina bil! Den är så fin, så ny och så svart! Dessutom så har jag köpt till feta raggarfälgar för att kunna imponera på fjortisar.

Min enda fråga är; varför var ingen hemma när jag körde mitt ärevarv?!

Vad hände? Det känns som jag blivit överkörd av ett tåg. Igår kommer man hem, riktigt utvilad och fräsch och så går det en dag på jobbet så känns det som om man aldrig haft semester. Jag hänger inte med!

Morgonen började med massa tidspress och hundra saker att göra. Under eftermiddagen eskalerade det och min att-göra-lista blev så lång att jag fick hoppa ut från kursen jag skulle sitta med på för att försöka lösa det som brann för tillfället.

När det började närma sig middagstid så hade jag fått ordning på problemet och magen slutade vrida om mina tarmar.

Under dagen så hann jag faktiskt med att åka och skaffa mig en lånebil. Min bil skulle ju då ha kommit idag, men…nu är det inte alltid som allt går som det ska, så min kärlek kommer senare i veckan. Tills dess så har jag fått låna en riktigt snabb C30 med skinnsäten och automatlåda. Jag har nu kommit fram till att jag inte tänker lämna tillbaka den här bilen. Varför ska jag göra det? Den är ju mycket snabbare än min kommande pärla! Så, om ni ser en mörkgrå C30 som gasar förbi så är det troligtvis jag som är jagad av Bilia!

Nyss hemkommen efter en fantastiskt skön vecka på Rhodos! Jag har lärt mig massa nya saker nu:

– Det var mycket varmare på ön än vad jag trodde.

– Mamma slarvar med solkrämen.

– Peter dricker pinsamt lite öl, trots att han har semester.

– Jag klarar solen bättre än vad jag tror.

– Efter att ha kört en hyrbil i tre dagar som inte har gått sönder så ser jag min förbannelse som överstökad.

– Ibland fungerar charter alldeles underbart bra, som den här gången, otroligt smidigt!

– Myggen bits trots att man inte hör dom.

– Om en grekisk vakt skriker att man ska stanna, så ska man inte ignorera det, då jagar dom en.

– Grekisk sallad är skitgott och ganska nyttigt, tror jag.

– När det blåser ordentligt på stranden så ska man inte öppna munnen.

– Det går att bada i havet och poolen trots att det inte är 27 grader varmt.

– När det är varmt så tappar man aptiten.

– Det är bättre att vara förkyld och hosta upp lungorna i en solstol i värmen än hemma i lägenheten.

Så, slut på semestern och tillbaks till jobbet. God natt!

Vilken härlig dag!

Trots att jag tillbringat i princip hela dagen med att tvätta, städa och känna mig allmänt krasslig i hals och lungor så var jag på mycket gott humör.

Nu är väskan packad med minst 2 ombyten per dag för mycket och säkert tom på saker som jag verkligen kommer att behöva, meeen….Rhodos är ju inte precis ett u-land, det är ju inte ens ett land men ni förstår vad jag menar.

Efter att ha proppat i mig rinomar, strepsils, c-vitaminbrus, ipren, naturmedicin, gurglat med anticeptiskt munvatten, inhalerat någon slags vicksgegga och smort in den samma på bröstkorgen så är jag redo för att vakna frisk….om jag nu vaknar efter den härliga häxbladningen.

Ha en bra vecka, för det tänker jag ha! Kattis och Karin – kolla vilka pass vi ska gå när jag kommer hem, jag måste träna ikapp allt jag missat.

Ps, grattis i förskott Janne!

Jag är så tacksam för att en kollega till mig bor i mitt hus, i morse så kunde jag åka med honom till jobbet eftersom halva familjen nu är billös efter mina bravader.

På jobbet så fick jag supermycket gjort, allt som jag skulle fixa innan min semester ordnade jag och det kändes ruskigt skönt.

Visserligen så sätter det igång ordentligt direkt när jag kommer hem men det är en hel vecka tills dess.

Willebus fyllde hela två år idag och vi var alla där och firade honom. Solen sken och när klockan var 19 så var det lika ljust ute som om hon varit fyra på eftermiddagen, fantastiskt!

Det enda orosmolnet just nu är att jag är halvkrasslig i halsen, ikväll ska jag ta en liten sup innan jag går och lägger mig tror jag.

Som en liten kuriosa så kan jag nämna att Kattis hämtade mig idag efter jobbet och när vi stannade hennes bil så kokade motorn. Är det någon (fler än vanligt) som lagt en förbannelse på mig? Jag börjar helt ärligt bli lite oroad att min närvaro orsakar bilproblem. Kattis gav mig i alla fall många långa och arga blickar när jag satt där bredvid i passagerarsätet.

Ni kommer tro att jag bara sitter och hittar på nu, jag önskar verkligen att jag gjorde det också, men sån är inte min verklighet.

När jag satte mig i bilen (lånad av pappa eftersom jag pajjade mamma och Peters igår) för att åka hem och vred om nyckeln så tickade den bara lite. Den hade INGEN som helst avsikt att starta!

Jag kunde faktiskt inte göra annat än att skratta åt det, dock lite osäker på om någon faktiskt skämtade med mig. Stephan skrattade gott och länge när jag ringde och frågade vad det var för fel på mig.

När jag fått hjälp av en kollega att starta bilen med kablar så körde jag iväg, glad i hågen över att det löste sig så pass lätt ändå. Så glad var jag ända tills jag kom till megakorsningen efter Kymlingelänken, där totaldog den, mitt i vägen! Det är inte möjligt att man kan få två bilar att dö i rusningstrafik på två dagar!

Utan ström var det totalt omöjligt att få i neutralen för att kunna flytta sig åt sidan heller. Jösses!

Efter att jag suttit och väntat en halvtimme i bilen så kom bärgaren. Å förresten, tack alla ni hundratals bilar som inte ens stannade och frågade om jag behövde hjälp! Ni hade i och för sig inte kunnat hjälpa mig….men frågan är ju fri.

Så, min tidiga eftermiddag från jobbet blev inte alls som jag tänkt mig. Att åka hem och kurera mig från mitt halsont blev bara en dröm. Men, om lite drygt en vecka…då får jag min kära, kära bil som bara ska gå och gå och gå.