Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu har jag gjort en Solan igen! Jag var så himla nöjd med att jag bokat tid för byte av däck på systers bil och att jag fått tag på ett riktigt bra pris dessutom. Så igår var det dags att åka till däckfirman. Man skulle kunna tro att däcken innehöll bly i gummit men efter mycket slit och många svordomar fick jag ut dom från garaget och in i bilen.

När jag kom till firman så började dom med att påstå att jag skulle vara där en vecka senare, men när jag gick till mothugg så ångrade dom sig snabbt. Efter jag kört in bilen i hallen så sa dom åt mig att gå och fika, vilket jag gjorde. Jag hann dock bara med två sidor i skvallerblaskan innan gubben kom ut till mig igen och sa att jag uppgett fel dimension och att de därför inte kunde hjälpa mig.

Jag skyllde direkt tillbaka på kundmottagaren som tagit registreringsnumret på bilen och talat om för mig vilka däck jag skulle ha. När de till slut fick förklarat att fälgarna jag hade med mig var 17″ istället för original 15″ så var det jag som fick skämmas istället, fast det gjorde jag inte, jag var mer bitter över att jag inte skulle få byta däcken. Naturligtvis så fanns inte min dimension hemma och det skulle dröja 3 veckor tills den kom in igen, så det var bara att åka hem och lasta ut allt igen!

Nu har min kropp gått in i något slags medvetslöst tillstånd på morgonen. Det spelar ingen roll hur ilsket min telefon larmar om att jag måste gå upp, för jag hör den inte de första åtta gångerna. I morse var det ännu värre eftersom sviterna från bärandet av skräp igår gjorde sig påmind i kroppen.

Målaren hade lämnat efter sig en enorm hög med soppåsar, plankor, dörrar, karmar osv på altanen för mig att roa mig med och det var dags att ta tag i skrothögen igår. Mamma och Peter kom med släpet och hjälpte mig att släpa ut allt och rensa altan.
Dessutom så fick jag hjälp av Jenny som kom och bar det astunga köksbordet med mig och hjälpte till att få madrassen på plats. Så, nu börjar det likna något som man faktiskt kan bo i. Med lite lampor inne i huset, en soffa i vardagsrummet och lite blommor på altan så är jag snart där!

Fjorton grader och sol!! Man kan ju nästan tro att det är vår!
Efter att jag fått hjälp med att baxa ut motorcykeln baklänges ur garaget för att egentligen backa in den igen, fast åt rätt håll, så kunde jag inte hålla mig längre när den stod där och blänkte i solskenet! Det var dags för premiärturen!

Nu blev det ingen lång tur tyvärr, för när Jenny igår påpekade att det endast var fem veckor kvar till Gotland så fick jag lite panik över att hojen inte blivit servad än, så turen idag gick direkt till verkstaden. Men jag fick i alla fall en försmak på vad sommaren har att erbjuda och jag fick dessutom höra det bekanta mullret från min svarta kärlek igen!

Micke målare tog idag äntligen sin sista strykning i huset för ett tag framöver så jag åkte dit och dammsög, torkade skåp och tvättade golv. Nu när han får en välbehövlig vila från mitt hus så tar mitt jobb över. Får jag bara ut den stora madrassen från förrådet nu så kan jag komma åt mina kartonger med kläder och galgar, vilket också innebär att jag snart kan tillbringa min första natt in da house!

Nu finns det hopp!
Igår besökte jag huset för första gången på ett par dagar och fick se det före detta hemska vardagsrummet förvandlat till något som kan bli riktigt fint. Det knottriga taket som förstörde helheltsintrycket är numera ett minne blott och den fruktansvärda tapeten som klädde ena väggen kommer aldrig att få se dagsljus igen.

Bara genom att jag fått vit färg på de svarta fönsterkarmarna gör att rummet får ett helt nytt utseende. Som det ser ut nu så är Micke målare klar med sitt arbete imorgon och efter det så ska det städas, packas upp och monteras.

En gång i månaden så har vi på kontoret lyxen att få dit en massör/naprapat som tar hand om våra kontorsryggar. Jag har alltid levt med villfarelsen att massage ska vara skönt (vilket inte alls stämmer i mitt fall). Av någon anledning så har jag trots detta inte haft någon önskan att gå på vardalig massage och har dessutom lyckats undvika all strandmassage under mina tre gånger jag varit i Thailand.

Nu har jag ändå prioriterat om och valt att gå en gång i månaden eftersom hon ändå kommer till arbetet men ack vilket plågeri det är. Förutom att hon lyckas hitta varenda lite muskelknut som desperat försöker gömma sig för hennes grymma fingrar och att jag gör allt för att dölja smärtan om hon nuddar vid en knut så kan ingenting gömma sig för hennes radar. ”Hoppsan, titta vad vi hittade här då”! Sen blir det smärta!

Nu har hon dessutom börjat med mer avancerade grejer, sånt som jag sagt att jag aldrig någonsin skulle tillåta att någon gjorde på mig! Hon knakar!!
Hon börjar med att känna efter om jag har stuns i ryggraden och svarar den inte som hon vill så brakar det helt plötsligt till i hela ryggen, otroligt obehagligt faktiskt.

Så, resultatet av gårdagens massage blev i morse att jag vaknade med en hemskt ömmande ischiasnerv! Och hon som inte ens varit i närheten av min rumpa! Det är orättvist anser jag!
Om jag inte hade inbillat mig att det gör någon nytta i längden så hade jag sagt upp henne direkt!

Vulkanen Eyjafjallajökull spyr ut sina svarta askmoln och världen stannar upp – utan att överdriva. Flygtrafiken över den största delen av Europa är inställd och vi är tillbaka till början av 1900-talet! Jag kan se scenariot framför mig om det inträffat i samband med tågkaoset vi hade i vintras, då skulle man kunna prata om total kaos. Nu finns det i alla fall några möjligheter för strandsatta personer att ta sig hem via buss och tåg, trots att det kanske inte är någon drömlösning.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte var ute på något jobbuppdrag i någon avkrok när flygen slutade lyfta och jag ber till de Isländska gudarna att Katla inte ska vakna till liv av all uppståndelse runtomkring, jag har ju trots allt semester inom en nära framtid!

Är det inte lite lustigt att stora problem kan lösa sig medans man sover. Man har haft en riktigt rutten kväll och så vaknar man till en solig dag med ett par bekymmer mindre.
Jag är ju ingen snarkare men det jag inte får ur mig i tal på dagarna kommer ut på nätterna, så det kanske är så att jag löser en del problem via mina monologer på småtimmarna.

I morse när jag kom ner till mamma så slog det dåliga samvetet till när jag såg henne sitta och lyssna på tv. Som bekant så lyckades jag ju mixtra bort bilden igår kväll och utan bild så är det svårt att ställa in tvn på rätt sätt igen.

Med tvn i tanken så for jag iväg till mäklaren för att håva in lite cash för lägenheten. I och med ägarbytet blev det förstörda köksgolvet köparens problem, men även mäklaren hade dubbelkollat med städaren att hon skulle stå för lagningen, så det kan jag släppa med gott samvete.

När jag kom hem efter jobbet och en kort sväng förbi huset så hade analytikern fått fundera ett tag på tv-problemet och kommit fram till en idé som faktiskt fungerade. Jag letade fram en liten reserv-tv utan HD som jag kopplade in till boxen och därigenom kunde ändra inställningarna och vips, så fungerade den igen!

I kväll så skulle det bli en sån där bra kväll! Syster skulle fixa sommardäck till bilen vilket gav mig en ursäkt att inte behöva göra någonting. Jag såg helt enkelt fram emot en lugn kväll framför tvn hemma i mammas soffa (där jag för närvarande bor i väntan på att kunna flytta in i huset).

Så, efter jobbet så åkte jag direkt till lägenheten för att inspektera resultatet av flyttstädningen och möttes där av en avgrund! Det första som slog mig var att jag aldrig någonsin sett mitt fina, vitsåpade furugolv så smutsigt och fläckigt. När jag sedan kom in i köket för att undersöka den stora mörka fläcken framför kylskåpet så såg jag de stora, djupa reporna i mitt nyslipade köksgolv. Städnissarna hade helt enkelt bara dragit ut mitt kylskåp med spetsigt underlag utan att bry sig om hur golvet mådde av det.
Man kan nog säga att mitt humör har haft bättre stunder än just då!

När jag åkt ”hem” och spytt lite galla runt omkring mig och ringt städarna, mäklaren och försäkringsbolaget så fick jag åka tillbaka till lägenheten för att möta upp mäklaren som också ville titta på skadan.

Efter några timmar när jag och syster insåg att det tydligen inte skulle bli något sommardäcksbyte så gav jag mig istället på projektet att försöka ställa in mammas digitalbox så att bildtexten skulle passa in i tv-rutan. När jag äntligen hittat inställningen för bilden som jag trodde skulle lösa problemet så blev plötsligt allt svart på skärmen och alla funktioner slutade att fungera. Great!!

Som tur är så är det en ny dag imorgon, det ska bli spännande att se vad den har att erbjuda!

NU….är allt flyttat förutom dammsugaren som jag inte vet om städtanten kommer att behöva eller inte. Jag är inte flyttad heller eftersom det är alldeles för dammigt för min smak i huset än så länge.

Micke kämpar på som bara den i huset och endast ett par timmar efter att alla lämnat honom åt sitt öde så fick jag rapporterat att han både hunnit tapetsera och lägga mattan i sovrummet!

Det blir så fint! Jag är så glad över mitt hus…och så tacksam för alla som hjälper till med både det ena och det andra! Puss på er!!

Ni som inte får plats i huset nu får komma och inspektera/hälsa på mig när det är klart och bullarna är bakade!