Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Två dagar kvar – och dom dagarna kommer att försvinna lika snabbt som knäcken på julbordet! Jag kan fortfarande inte komma ifrån hur overkligt det känns. 

Det hade onekligen varit gott med knäck nu! För första året på länge så känner jag en längtan efter julmat. Jag vill ha inlagd sill med kokt potatis, kanske ett par köttbullar och en skinkmacka med senap, sen är jag nöjd! Det kanske inte blir julmat i första taget men innan nyår så ska jag se till att jag fått i mig det jag hungrar efter.

Efter ett otroligt roligt pulkarace i fredags kväll så vaknade jag upp lite halvseg på lördag morgon redo för ny agenda med nya överraskningar – för vissa.

Jenny och jag åkte och kidnappade Camilla på eftermiddagen och tog med henne på Hamam, turiskt bad. Eftersom det var en ny erfarenhet för oss alla tre så visste vi inte vad vi hade att vänta oss. Upplevelsen var väldigt udda och närgången men resultatet och avslappningen var fantastisk. Vi gick därifrån väldoftandes med babyhy ett par timmar senare!

I bilen hemåt så vågade Camilla äntligen pusta ut. Att det hemma hos henne väntade 40 personer som tänkte fira hennes 40-års dag hade hon ingen aning om och fick inte reda på det förräns hon öppnade dörren och alla började sjunga.

Det blev en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. När jag en bra stund efter midnatt fick krypa ner i sängen så tog det inte många minuter innan jag somnade.

Jag har som jag tidigare nämnt en extrem packningsångest. Förr i tiden så packade jag flera veckor innan jag skulle på semester men på senare år så har jag skjutit det framför mig och framkallat ett ångestbeteende istället.

Jag fullkomligt avskyr att ha med mig massor med saker som jag ändå inte använder samtidigt som tanken på att ha för lite kläder är skrämmande nog. Detta har gjort att jag har börjat med en taktik vid själva packandet.

Jag väljer först ut saker som har potential att få följa med. När hela sängen sedan är full av potentiella kläder så börjar jag jämföra dom med varandra. Har jag till exempel två röda tröjor, ja då åker den ena röda bort och är den ena tröjan finare än den andra, ja då kan jag plocka bort ännu en. När jag sedan har en fin hög med tröjor så tittar jag på det jag plockat med mig i byx/kjol/shortsväg. Om det är någon tröja som inte passar, då kan jag plocka bort ännu en, och så vidare.

Detta är ett tidskrävande sätt att komma ner i antal klädesplagg och till slut är jag så trött på det att jag bara rycker bort ett par plagg från högen för att få slut på eländet.

Jag avundas dom som reser med väskor i necessärstorlek……ända tills dom spiller vin på kläderna – men då har ju jag nya att låna ut förstås från min megapackning!

Vacker vinter!

Jag pratar ofta om hur mycket jag avskyr julen. Egentligen så har jag inget emot själva julbiten men jag har ett bestående minne från en hemsk jul som förföljer mig och som satt sina spår i mig vilket gör att jag försöker ignorera dagen så långt det är möjligt.

För fem år sedan så var det min första jul utan mitt kryss, vi hade brutit upp ett par månader innan. Julaftonskvällen tillbringade jag hos pappa och Eva, storgråtandes i deras soffa hela kvällen framför Arne Weises tragiska sällskap. Det var julklappen från honom som utlöste allt, jag hade inte räknat med att det under granen skulle ligga en klapp från honom som han lämnat där ett par dagar innan. Ända tills den dök upp så hade jag hållt mina känslor i schack, men det var droppen som rann över, den som fick alla instängda känslor att löpa amok.

Jag tyckte mitt liv var fruktansvärt eländigt då och plågades av en djup ångest. Trots sällskapet så har jag nog aldrig känt mig så ensam som jag gjorde den kvällen. Sedan dess så har jag förknippat julafton med ensamhet och smärta och jag har gjort allt för att fly landet inför jul för att bara låtsas som att dagen inte existerar.

I år känner jag mig inte rädd för julen, inte ens tanken av att vara hemma i Sverige på julafton känns skrämmande. Men, det kommer fortfarande inte finnas varken julgran eller tomtar hemma hos mig. Någonstans ska ändå gränsen dras!

Färgerna inuti min härliga bubbla blir bara mer och mer färggranna! Lite för overkligt för att vara sant, kanske är det så att jag kommer att vakna när som helst och inse att jag bara haft en lång och skön dröm?! Visserligen så måste man sova för att kunna drömma och det gjorde jag inte i natt, men det kvittar för jag mår bra ändå!

Mina veckor fram till julafton har plötsligt och oväntat blivit uppbokade, helt fullbokade kan man till och med säga. Det sprider sig ett pirr i magen som jag inte vet hur jag ska få stopp på för att kunna koncentrera mig på något annat. Å andra sidan så behöver jag snart inte koncentrera mig på något annat. Ja, herrejösses!

Jag orkar inte frysa mer!

Snön är fortfarande lika härlig men det är så förbaskat kallt så fingrarna håller på att gå av trots att dom är nedbäddade i ett par tjocka lovikavantar. Under tiden som jag skrapar rutorna på morgonen och tills jag fått värme i bilen så hinner näsan och rumpan frysa till is. Jag vill ha motorvärmare, kupefläkt eller bara ett litet varmgarage.

Mina golv hemma är som en isbana. Att gå upp från sängen och barfota gå över hallgolvet och in i badrummet är som att stoppa ner fötterna i en isvak. När jag köper hus nästa gång så ska jag ha golvvärme överallt!

Igår kväll stoppade jag ner en uppvärmd vetekudde under täcket för att få krypa ner i en varm säng. Oj, vad skönt det var att somna med den längs ryggen. Jag undrar om det finns portabla kroppsvärmare som går på batteri?! Ett underställ med värmeslingor kanske! Jag skulle kunna tänka mig att köa en stund i kylan för att få köpa ett sånt.

Min kropp känns så sliten idag och jag har stora problem att böja på benen och hindra dom från att vika sig under mig. Det är ren smärta som sprider sig när jag försöker röra mig på ett smidigt sätt och folk säger att träningsvärk är skönt, pyttsan!

Natten har varit tuff mot mig! Benen har ömmat bara av vikten mot sängen. Dessutom så gjorde John Blund ett slarvjobb med mig igår kväll vilket gjorde att jag sov sådär halvbra. Det var en himla tur att tuppen väckte mig varsamt så att det var värt att gå upp.

Temperaturen utomhus visar siffror som får mig att undra varför jag överhuvudtaget stuckit näsan utanför dörren. Det borde finnas en regel som tvingar en att stanna hemma i sängen under de dagar då termometern sjunker under tio minusgrader, det ska naturligtvis också vara obligatoriskt att sängen då innehåller ett trevligt sällskap. Jag ska uppfinna en sån motion och presentera den för riksdagen. Glöm inte att rösta på mig!

Just nu pågår det en rensning av gammalt skit hemma hos mig. Allt gammalt ska ut innan det kan ersättas av nytt. Nej, det kanske inte är så drastiskt men jag är trött på att ha 14 olika flaskor med schampo, hudkrämer och diverse kladd som bara står i skåp och som jag aldrig använder. Jag har ju ändå valt att spara dom för att jag ska använda kletet så då får jag väl liksom offra mig och göra det också innan jag öppnar en ny förpackning.

Sen att resultatet av min upprensning blir att jag går runt och doftar lavendel bara för att jag ska göra av med en liten oanvänd duschflaska i tantdoft vet jag inte om jag är så nöjd med, kanske borde jag bara ha slängt den. Men så länge ingen ska nosa på mig så kan jag använda den, jag blir ju ren i alla fall.