Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vad är det för mening med Marabous mjölkchoklad med luftbubblor? Varför ska man förstöra en fin choklad med luft? Menar dom att det finns personer som inte klarar massiv mjölkchoklad? Och hur får man in bubblorna i chokladen? Varför VARFÖR? Det här upprör mig! Nu har jag i alla fall testat den…och vet att jag inte köper den igen. Vet ni förresten att det kommer en ny mjöljchoklad med chipsgrejer i?! Den ser jag fram emot!

Linda och jag satt i bil fram och tillbaka till Norrköping idag för att hjälpa en varuhuschef på traven och som belöning (ja?) så frossade vi på bilgodis på väg upp och ner, det var bra gjort av oss!

Vädret fortsätter att suga, det förstör alla mina planer på att köra hoj! Om det regnar på mina kommande bandagar så kommer jag att strypa (en neger?…nej!) någon. Det blir sista bandagarna för i år, hur ska jag stå ut?!

Idag somnade lilla Murre in för gott och springer troligtvis runt i himmeln och luktar på andra hundars avföring och äter grisöron tills han storknar. Hundra pussar och kramar till syster för att ha tagit ett enormt svårt beslut.

Oj oj vad tiden springer ifrån mig, hur gör man för att hejda den?

Klockan var ställd på åtta igår morse då jag skulle ut på mc-orientering med massa tjejer. Det var hur grått som helst när jag vaknade (ovanligt) men vi chansade på att molnen skulle försvinna hux flux, vilket de naturligtvis inte gjorde.

När jag kom hem så var jag tokblöt rakt igenom alla kläder, det gick att vrida ur tröjan jag hade över stället på minst ett par liter. Men…det ska tydligen vara bra att öva på körning i regn, så….nu måste jag alltså vara mycket duktigare på att köra?!

Det blev inte mycket vila förräns det var dags att åka in till Josefins otroligt fina våning för ett glas vin innan kvällens aktiviteter. När dom sedan for vidare ut till födelsedagsfest så åkte jag och mötte Betsy för en middag på Casinot. Det blev en helt fantastisk kväll med superservice, otroligt god mat, drink före maten, avec till kaffet och champagne till minglet. När vi sedan såg på våra telefoner att vi hade totalt ca 20 missade samtal insåg vi att det var dags att dra vidare.

Alladin….inte ett ställe som föll mig i smaken. Klientelet var …..ickesvenskar och tjejer som såg ut att vara uppgrävda ur ett träsk i Ryssland. Visserligen så slapp jag umgås med packet eftersom vi hade vår egen lilla samling vilket gjorde det hela mycket lättare. Det blev en väldigt trevlig kväll med många roliga människor. Runt två så tog jag rygg på Jenny och åkte snålskjuts med hennes skjuts för att krypa ner i min efterlängtade säng.

Det går upp och det går ner, jojo-effekten fortsätter att härja hej vilt i min kropp. Ena dagen är jag på topp och andra dagen är jag nere och krälar bland amöborna igen. Lite mellanmjölk är just nu att föredra!
Gårdagen gav mig inga förhoppningar om motorcykelkörning eftersom det var grått, kallt och regnigt…förstås. Men, mitt på dagen så försvann plötsligt alla moln, solen tittade fram och asfalten torkade upp. Fantastiskt!

Det blev en härlig tur till Vaxholm, vädret var verkligen helt perfekt! Jag älskar att köra hoj! Det ger mig allt jag behöver…för stunden. Dock så kunde jag gott vara utan alla de poliser som svärmade på vägen som en annan fårflock. Kvällarna är nu mera alldeles för korta för att räcka till för en ordentlig långtur, när mörkret har lagt sig så suger det fortfarande i gashanden och kroppen skriker efter action. Har jag sagt att jag älskar att köra hoj?! I samma sekund som hjälmen åker på så försvinner alla envisa tankar som snurrar runt och sätter hjärnan på prov, problemen får inte plats inuti hjälmen helt enkelt, vilken tur att jag inte köpte en för stor hjälm.

So much to do and so little time! Så känns det just nu. Det händer massor av saker, varje dag och jag försöker engagera mig med den portion energi jag kan uppbåda. Hösten stressar mig! Jag ska hinna köra sjukt mycket mer hoj innan vintern kommer och tar mig med sina kalla och mörka käftar. Visserligen så känns det som att kylan redan är ikapp mig och drar sina iskalla händer längs min rygg. Igår tog jag ett varmt bad när jag kom hem, fyra timmar senare var jag tvungen att återigen blöta ner mig för att ta en skållande varm dusch, enda sättet att få upp kroppen över nollgradig temperatur igen, ska det vara så?

Mötet med föreningen igår gav mig den panik jag förväntat mig att få. När byggubbarna stod och förklarade hur de skulle skända min lägenhet så sjönk jag ihop mer och mer ju mer detaljerade de blev. I 60 dagar ska de hålla på bara i min lägenhet, utöver det så kommer jag troligtvis drabbas av avstängningar av vatten osv när de håller på i grannarnas lägenhet. Grattis till mig som fick stambyte både i badrummet och köket! Sextio dagar…..sug på den! Trettiofem av de dagarna ska bara tillägnas badrummet….det är trettiofem mornar som jag kommer att vakna lika kissnödig som vanligt, men till skillnad från min vanliga vardag, kommer jag att behöva springa ner till duschvagnen i trädgården för att avhjälpa problemet. Ska man skära sig vertikalt eller horisontalt i handleden för bästa resultat?

Så kom måndagen igen, det är otroligt hur snabbt den springer på en varje vecka. Det är som att springa rakt in i en vägg, helt plötligt så är den bara där och du kan inte göra något åt det.
Det var även första dagen som ”fast” på min nya tjänst, jippe!

Istället för att sitta på kontoret så var jag med på varuhuschefsmötet för att kunna hjälpa till vid behov. Dagen var lång med mycket viktig information att ta in.

Meningen var att jag skulle dela rum med min nya chef, men eftersom hon hade ont i magen (Anna ville att jag skulle skriva gasig) så bytte vi om så att jag delade med min gamla, gamla chef (host, harkel). Vi fick ett väldigt trevligt rum, en minisvit…som vi inte alls vistades i…som vanligt. Det blev dock en stunds underhållning innan middagen då Anna sprang runt halvnaken i rummet och ilsknade till för att platt-tv´n inte fungerade. När hon väl fick igång den så la hon sig ner…..och läste en bok, så mycket var den energin värd.

Kvällen blev mycket lugn, jag var inte upplagd överhuvudtaget på att festa loss på en måndag, så det blev knappt ett halvt glas vin för att kunna tillgodogöra (är det ett ord?) mig underhållningen som varuhuscheferna stod för. Kvart i elva så tog jag min vän (handväskan) och gick upp till rummet där Anna mötte upp mig fem minuter senare. I morse så var jag mycket stolt över att jag tagit ett sånt moget beslut att lägga mig tidigt.

Oj oj, aj aj! Trött som aldrig förr i kroppen efter en väldigt sen kväll ute på hoj i olika delar av staden, jagandes bilar (fråga inte), och dessutom en heldag på motorcykel idag.

I vanliga fall så vaknar jag ju pensionärsaktigt tidigt men eftersom jag varit ute och flängt sent så vaknade jag skitstressad vid klockan halv elva. Det var bara att kasta sig i mc-kläderna och fara ut.

Vi var sju från början, en droppade av efter att hans mc börjat läcka olja, nummer två beslöt sig för en marksyning och valde att glida in i en, visserligen stillastående bil men eftersom han hade bra fart på asfalten så blev han lite mörbultad ändå. Så, där försvann nummer två med ambulans och nummer tre åkte för att hämta en skåpbil för att plocka upp hojen i.

Vi fyra som var kvar åkte och fick i oss föda för att sedan fortsätta till ett trafiklöst industriområde där vi tränade bakhjulsåkning. Jag fick upp den! Visserligen bara 10 centimeter, men den lättade! Wohoo!

När jag väl kom hem så var det nästan mörkt och hela kroppen ömmade/ömmar. Istället för att gå ut med Therese och gotlänningarna så tokdog jag i soffan, förlåt Therese!

Stambyte! Ni som varit med i en sån process slutar säkert läsa redan här, själv så känner jag både fruktan och förväntan inför att det ska sätta igång. Paniken kommer att infinna sig, det är ett faktum, frågan är bara hur länge jag kan skjuta upp den. Stök och bök är inte min melodi, vilket inte alls går ihop med stambytet.

De pratar om att sätta upp tillfälliga duschar och toaletter i källaren! Vadå? Ska jag gå ner i källaren för att gå på toa och duscha (inte duscha på toan alltså)? Jag har ju min lägenhet! Det känns som att de kommer att skända min lägenhet, massa främmande, skitiga människor som ska klampa in i mitt allra heligaste (eller ja…inte i det allra heligaste då) och demolera lägenheten. Tanken är att allt ska vara klart innan jul! INNAN JUL! Det är knappt september än!! På julafton så kommer jag sitta som ett dallrande asplöv och spilla glögg, ett nervvrak! God jul!

Det är klart att jag vill ha ett nytt och fint badrum, mitt är ändå i princip original från 1932, men samtidigt så känner jag en sån oro inför att min heliga borg inte kommer att vara min trygga och lugna krypin under den kommande framtiden. Var ska jag ta vägen?! Paaaanik!

Död åt alla vänsterfilskörare! I morse så lät jag ilskan bryta ut när jag åkte till jobbet. I flera kilometer så låg jag bakom bilar som promt skulle ligga i vänsterfilen. Va fan är det frågan om? Det tar max fem sekunder att byta fil och alltså fem sekunder att byta tillbaka igen om man nu räds för högerkanten så mycket, ändå så vägrar folk att flytta på sig.

Varför är folk så otroligt envisa med att ligga och trycka till vänster? Tror dom att dom kör snabbare än alla andra trots att de har en lång kö bakom sig? Har de köpt en bil utan backspeglar och helt enkelt inte ser alla frustrerade personer i bilarna bakom eller skiter dom bara i att använda speglarna, alternativt skiter i att de ligger i vägen. Leker dom poliser och hindrar mig från att köra för fort? Borde jag inte få avgöra själv om jag har råd med böter eller inte?

Oftast så brukar jag inte låta det beröra mig utan jag hittar på egna finurliga lösningar på att komma förbi, men imorse så släppte jag lös ilskan och skrek ut fula ord….som bara jag kunde höra förstås. Det var lite skönt att få ut det, men kanske inte helt rätt sätt att starta dagen på.

För övrigt så förstår jag inte vad det är som händer ute i trafiken just nu. Oavsett vilken tid på dygnet man är ute och kör så är det köer överallt. Varför måste alla människor bo i Stockholm? Så himla speciellt är det ju inte här…så…flytta alla ni andra så stannar jag kvar och kör bil på folktomma gator!

Nu är jag fast!

Idag skrev jag kontrakt på min nya (halvgamla) tjänst, så nu blir dom inte av med mig, stackarna!

Igår kväll gick jag och la mig (efter ett par timmars mc-övningar) med en ganska jobbig huvudvärk. Eftersom jag inte orkade gå upp ur sängen för att ta en tablett så inbillade jag mig att den skulle kunna sovas bort, men det blev en dålig utdelning på det. Istället så vaknade jag flera gånger under natten av huvudvärken och dessutom en väldig smärta ungefär där blindtarmen sitter, undra vad det kan vara för skojigt fenomen?!

Så länge smärtan inte överstiger den nivå man når i samband med njursten så kan jag stå ut. Jag skulle likna njursten vid att någon hugger en kniv om och om igen i magen samtidigt som någon borrar in i ryggen, det gör lite ont. Sen att man får möjlighet att prova stolpiller får man också se som en bonus för att inte tala om droppställningen man måste gå runt med. Ett hett tips, väja aldrig! De gamla tanterna må se sköra ut men det är bara en fasad de satt upp för att hinna först till fikat!

Det var i alla fall en dålig natt med störd sömn, men efter ett superpiller i morse så var jag fit for fight igen för att rejsa ut till Täby för att ha en utvecklingsdag tillsammans med mina chefer (jag har samlat på mig en till nu).